- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
109

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spänner Urd trådarne af de lagar, som bjuda vördnad
för det heliga. De oskyldiga tingen rysa för edsbrott.
Endast bland de själar, som fått ett personligt öde, finnas
trotsare af nornans stadgar; men för dem finnas också
straff.

Så långt som gudarnes välde var erkändt, ja än
längre, aflade alla skapelsens varelser och ting eden.
Aldrig hafva godheten och rättfärdigheten haft en
segerrikare dag än den, då den ädlaste af asar tillförsäkrades
trygghet genom en ed, som uttalades af alla himmelens
stjärnor och upprepades af luftens, hafvets och jordens
innebyggare, af alla berg och dalar, af alla skogar och
öknar, en ed, som genljöd från Urds och Mimers riken,
ja, från Jotunheim, där jättarne sade sig vara alla gudars
fiender, blott icke Balders; ja, från själfva Nifelheim där
äfven farsoternas och sjukdomarnes andar med bleka
läppar uttalade förpliktelsen.

Bland de varelser, som aflagt eden, fanns blott en,
som icke ämnade hålla den: Loke. Han betraktade hela
edsförpliktelsen med löje. Det fanns också varelser, som
icke aflagt eden: Ivaldesönerna i Ulfdalarne. Men bland
dem var Valand den ende, som skulle haft hjärta att
skada Balder, ty hans hämndlystnad var omättlig. Ting
funnos också, till hvilka edsförpliktelsen ej kommit. Dock
kunde den forskande Loke ej få reda på mer än ett
enda sådant: det var en späd mistel, en helig ört, som
rakat att växa på ett träd i den oheliga Järnskogen
österut och, ensam som den var och oskadlig till utseendet
och fjärran från sin släkt, blifvit vid edsförpliktelsen
förbigången.

Loke afskar misteln och begaf sig med den på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:21:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gudasaga/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free