Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anförare; deras höfdingar lyfte honom på sköld och
korade honom till konung. Ingenting mäktade motstå dem.
De lade under sig söder om hafvet vidsträcka land, där
segelbara floder söka sig väg mellan djupa löfskogar och
saftiga betesfält. De vunno och delade mellan sig ett
rike, som i väster hade till gräns den väldiga flod, som
heter Rhen, i söder det skogshöljda högland, som ligger
i skuggan af de högsta bergen i Midgard, men i öster
sträckte sig långt in i ett omätligt slättland med många
älfvar, som bilda vägar ned mot ett sydligt haf (Svarta
Hafvet). Så uppfylldes nornornas spådom, att Halfdan
skulle hafva ett rike, vidsträckt i väster och öster, så
långt som de i dessa väderstreck hade knutit de gyllne
trådarne i varpen i hans väf; men åt norr låg blott en
enda tråd, och det gällde, om den skulle hålla, eller om
människosläktets urhem och fädernas heliga grafvar skulle
för alltid stanna i frostmakters och gudafienders våld.
28.
VALANDS SENARE ÖDEN OCH DÖD.
Sju vintrar hade svanemöarna Idun, Sif och Auda
tillbragt i Ulfdalarne. I den åttonde vintern blefvo de
sjuka af längtan efter solglans, vårfläktar och blommor;
ty sitt innersta skaplynne kunde de icke besegra. Sorgsna
och tynande uthärdade de ännu ett år hos Ivaldes söner.
Men därefter togo de sina svaneskrudar och flögo bort
öfver Jotunheim och Elivågor.
Då vardt det tungt äfven för bröderna att stanna.
Men Valand hade för stora mål i sikte för att längtan
och sorg skulle kunnat afvända honom från dem; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
