- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
124

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögon likna ett mörkt töcken, som dref utefter dalgången.
Deras afsikt var att öfverrumpla Valand, hvars
hämndesvärd gjorde honom oöfvervinnelig. Månens skära stod
på himmelen och lekte med sitt bleka sken på ryttarnes
hjälmar, brynjor och vapen; men det var blott som om
månen lekt med en dimma. De kommo sent om kvällen
till Valands smedja och stannade vid dess gafvel.
Töcknet lägrade sig där.

Dörren stod öppen, och i smedjan sågs ingen.
Mimer och hans söner stego ur sadeln och gingo in. Med
kännares ögon betraktade de Valands smidesredskap. Så
gingo de till lindbastrepet och besågo detta trollredskap
och undersökte de hundratals guld-armringar, som hängde
där. Det blef dem klart, att Valand gjort en guldring,
liknande Sindres Draupner, och att från den hade de
andra droppat. Mimer och Sindre undersökte alla
ringarne och funno den, som var de andras moder. Mimer tog
den och bar den ut och gaf den till sin dotter Baduhild,
en af nattdiserna. Därefter lämnades smedjan, och
männen gingo in i töcknet vid hennes gafvel.

Ändtligen kom Valand. Man såg honom i det svaga
månljuset glida på sina skidor ned för en fjäll-lid,
väpnad med jaktspjut och båge. Hämndesvärdet lyste vid
hans sida. På sina skuldror bar han en björn, bytet af
dagens jakt. Han gick in i smedjan nu, lade vindtorr
ved och ris på äriln, tillagade af björnkött sin måltid och
satte sig vid bordet på den med en björnhud bonade
bänken. Eldskenet från äriln speglade sig i ringarne på
lindbastet. Valand gick dit och räknade, såsom han ofta
gjorde, sina ringar. Där funnos nu 840, men en, de
andras moder, saknades. Tjufvar hade aldrig sett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:21:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gudasaga/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free