Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon ämnat den egne sonen. Efter måltiden vinkade Sif
Svipdag afsides och bad honom icke se ned på Ull.
Svipdag svarade: »Den som ser ned på en trogen vän blir
mindre än han.»
Bröderna sade hemmet farväl och vandrade norrut
till Elivågor. Där sågo de sin faders öfvergifna borg,
där Tor så mången gång gästat honom. De gingo öfver
Elivågor och följde utefter Jotunheimskusten. Där de
funno jättegårdar, sökte de natthärbärge och emottogos
väl, emedan de voro Valands brorsöner. Bland alla
jättar gällde Valand den tiden som höfding.
Med ingen vågade de dock tala om Fröj och Fröja.
Det skulle väckt misstankar. Men en ledtråd hade de
för färden. De visste, att Fröj och Fröja vistades bland
jättarne af Beles stam, och de letade ut, att denna stam,
en af de styggaste i Jotunheim, bodde högt upp vid det
nordliga hafsbandet i en labyrint af förvillande
töckenhöljda skär.
Färden dit upp var lång och svår. Bröderna hade
att uthärda månget dygn sådant som det, då Tor fann
deras fader hjälplös i Elivågor. Men Groa hade sjungit,
att Urd skall upprätthålla Svipdag på glädjelösa stigar
och föra honom på rätt stråt. Så skedde ock.
De hunno den skärgård, där Beles stam bygger.
Många gånger under dessa år hade Njord med andra
gudar å Skidbladner kringirrat i dessa farvatten, gagnlöst
sökande son och dotter, kämpande med hagelstormar,
som förmörkade luften, med hafsvidunder, som klängde
sig kring skeppets köl och ville draga det i djupet, med
resar, som från strandklipporna kastade stenblock med
sina slungor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
