- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
135

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Valands brorsöner kunde här taga sig bättre fram
än asagudarne. Stormutsändarens fränder hade hitintills
blifvit väl mottagne af Jotunheimsbebyggarne. De blefvo
det äfven här hos Beles stam, fast på sitt eget vis.
Jättarne däruppe hade ryktesvis hört, att bröderna voro att
vänta, och afvaktade dem med ett sändeskap på
stranden. Sändeskapet, till hvilket hörde tre bröder Grepp,
som bland de sina gällde som skalder, bar, för
högtidlighetens skull, en nidstång med sig, hvarpå ett hästhufvud
hängde. Sedan gästerna hälsats, föreslog den äldste Grepp
Svipdag att förkorta vägen till borgen med en täflan i
nidvisor och hemställde, om ej segraren borde taga den
öfvervunnes hufvud som segerpris. Den kvicke Svipdag
gjorde jätten snart svarslös, och denne rusade förbittrad
före dem till jättehöfdingens sal och skrek, att detta var
gäster, som borde mista lifvet. När Svipdag och Ull
inträdde i salen – Svipdag främst, Ull bakom honom –
hälsades de af de innevarande välkomna med hundskall
och tjut, och mattan, hvarpå Svipdag trampade, drogs
undan hans fötter, så att han skulle fallit baklänges, om
icke Ull hindrat det. Då sade Svipdag: »Bar är broderlös
rygg, äfven om den är brynjeklädd.»

Bland dessa tursar ansågs ett sådant mottagande
som älskvärdt skämt, nidvisan som det rätta
skaldeskapet, fräckheten som kvickhet och sveket som bevis på
utveckladt förstånd.

Det var så mycket mer öfverraskande att se
höfdingen och hans syster, som sutto i högsätena. De voro
båda unga, till utseendet så sköna och till later så ädla,
att intet tvifvel kunde vara om att ynglingen var Fröj
och systern Fröja. Men det var också tydligt, att båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:21:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gudasaga/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free