- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
138

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sörjde hans förlust och oaflåtligt, under svåra faror,
efterletade honom. Då brast Fröj i gråt, men upprepade, att
han icke skulle följa Svipdag. Men han ville gifva bröderna
ett tillfälle att fly med Fröja, och han skulle, om
möjligt, fördröja och missleda förföljelse.

Härmed måste alfbröderna åtnöja sig. En natt, då
jättarne hållit ett vildt dryckeslag och voro omtöcknade
till sina sinnen eller försjunkna i tung sömn, lämnade
bröderna jättegården och hade Fröja med sig. De styrde
kosan öfver skärgårdens upprörda böljor till kustlandet.
Där utbredde sig vida skarsnöbetäckta slätter, öfver hvilka
deras skidor ströko fram nästan med pilens fart, och
längre fram mötte djupa skogar, som i nödfall kunde
gömma mot förföljelse. De stannade icke, förrän de
hunnit in i en skog. Här beslöto de hvila och tillreda
åt Fröja ett läger så godt det läte göra sig. Medan Ull
flätade ett skydd af barrträdets kvistar och gjorde
därunder en bädd af mossa, satt Svipdag bredvid vanadisen.
Månen stod öfver trädtopparne och sken på hennes
anlete. Svipdag såg betagen in i det, och han talade glada,
uppmuntrande ord. Men Fröja stirrade på marken; hon
lyfte icke en enda gång sin blick. Han bad henne göra
det och sade, att hans kärlek ej hoppades mer än det
enda ögonkast, hvarom han bad. Men ögonlockens
fransar förblefvo orörliga. Han förde henne då till hennes
bädd, och bröderna bjödo henne godnatt.

När de om morgonen sökte henne där, var hon
försvunnen, och de efterletade henne länge och förgäfves.
De ropade, men fingo intet svar. Flera dagar förledo
med ängsligt sökande. Det var den tid på året, då
nätterna äro som längst. Så kom aftonen af årets kortaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:21:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gudasaga/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free