Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Hildeger. När härarne en gång stodo uppställde mot
hvarandra, gick Halfdan fram och utmanade honom utan
att veta, att det var hans halfbroder. Hildeger hade för
brodersbandets skull länge undvikit att sammanträffa med
Halfdan i drabbningarna. Nu efter den offentliga
utmaningen kunde han icke undvika det längre, såvida han
icke ville uppenbara, att han var Halfdans broder. Men
det ville han icke för Halfdans skull; ty, tänkte han,
omtalar jag, att jag är hans broder och Halfdan likväl
påyrkar tvekamp, så gör han sig skyldig till nidingsdåd;
men afstår han från tvekampen, kunna onda tungor få
ett skenskäl att säga, att han en gång varit rädd.
Fördenskull gick nu Hildeger fram ur svearnes led.
Tvekampen mellan dem fördes med svärd, och hafva våra
fäder sagt, att Valands uppfinning, svärdet, åtminstone i
dess första tider, sällan drogs utan att vålla frändedråp.
Hildeger föll, efter skiftade hugg, dödligt sårad. Då lät
han Halfdan veta, hvem han var. »Mig födde Drott i
Svitiod; dig bland danerna. Förlåt, att jag icke sade dig,
hvem jag är. Vi ha hvilat vid samma modersbarm. Låt
nu brodern varda svept i sin broders mantel!» Halfdan
grät och lade sin mantel kring hans lik.
Svearne hade slutligen måst rygga så långt upp som
till Svarins hög, samma ställe, där vid fimbulvinterns
början deras höfdingar och alferna hade samlat sig och
beslutat den utvandring, till följd af hvilken Sköld-Borgar med
sitt folk och så många andra drog söderut och hans son
Halfdan grundlade sitt stora rike på andra sidan hafvet.
Det fanns för svearne intet skäl mer att fortsätta kriget.
De vackra ängder de förut bebyggt kring den örika och
fjärdrika sjön stodo åter gröna med speglande skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
