Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domar äro orubbliga, ty de äro ej hennes, utan en okänd
makts.»
Baduhild sänkte sitt hufvud och grät.
»Skäran, hvarom du talar, är här», sade Svipdag
och tog den ur sin gördel. Och i det han förde den
skinande lille lien genom luften, sågos två blodröda
trådar. »Här är den blodshämndens tråd, som Urd tvinnat
åt mig; där är den hon tvinnat åt Vidga. Jag kan
genomskära min egen, men icke båda, ty endera af oss,
Vidga eller jag, måste söka tillfredsställa blodshämndens
kraf och falla i försöket under gudarnes vrede.
Genomskär jag min, så är för Vidga intet hopp. Lämnar jag
skäran till dig, och du genomskär hans, så är för mig
hoppet ute. Hvilketdera skall jag göra?»
Mimers maka sade: »Jag kan icke begära skäran
ur din hand. Ditt offer vore för stort. Vidga har att
bära sitt öde.»
Svipdag sade: »Bär hit hämndesvärdet och fäst det
min gördel! Jag öfvertager Valands arf och arfvingens
plikter. Silfverskäran skall vara din. Evig blygd öfver
den man, som själf kan bära en förbannelse, men låter
den falla på ett barns hufvud!»
Mimers drottning gick, kom tillbaka med hämndesvärdet
och fäste det vid Svipdags gördel. Han gaf henne
silfverskäran, och hon afskar den för Vidga tvinnade
blodshämndstråden.
Så fick Svipdag Valands hämndesvärd, och med det
återkom han till Midgard. Här uppsökte han de
jättehöfdingar, som ännu bodde med sina stammar i Svitiod
det stora, och sade dem, att om de icke rusta sig till
motvärn, är deras tid snart ute. Halfdan, understödd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
