Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Valands död var visserligen icke hämnad. För att
detta skulle ske, måste Svipdag bekriga Asgard och
nedlägga alla i hans död delaktige gudar. Han rufvade öfver
denne tanke, förkastade den och tog upp den igen.
Stundom sade han sig, att detta var en åtagen plikt; stundom
invände han, att han redan gjort mer än hämnat Valands
död: han hade återställt Valands kränkta ära och bragt
gudarnes dom öfver Ivaldesonens konstverk på skam.
Och kunde Valand begära större upprättelse än den, att
Tor, hans dråpare, måste rygga för hans svärd?
Svipdag hemförlofvade sin jättehär, som återvände
segerstolt till sina gårdar. Den hade lofvat att samla
sig på nytt, så snart budkafvel eller vårdkas gåfve bud
därom.
I Asgard rådde förfäran. Det var tydligt, att den
som ägde hämndesvärdet kunde göra sig till världens
herre. Asgard bäfvade de dagarne på udden af Svipdags
svärd. Dock – han hade återskänkt Fröja till gudarne
och trolofvat sig med henne. Kunde icke hans kärlek
besegra hans maktlystnad? I detta fall skulle han varda
välkommen till Asgard och erkännas af gudarne som
Fröjas make. Han var hvarken af asa- eller vanablod.
Men en försoning med Ivaldes släkt och alferna var för
gudarne önskvärd, och kunde den köpas med Svipdags
upptagande i asarnes och vanernas släkt och med
hämndesvärdets upptagande bland Asgardsklenoderna, så
beredde det köpet vinning åt Oden och åt världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
