- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
205

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Valhall och som einheriar njuta sitt sällhetslif där. Men
de kämpar, som fallit på Svipdags sida, kvarstanna i
Fröjas sal Sessrymner, och hädanefter skola Oden och
Fröja kora hälften hvar af det antal, som faller på
slagfälten i Midgard. Vanerna frikännas från hvarje ansvar
för de af asafaderns gärningar, som de ogillat, och till
tecken på denna ansvarsfrihet må Njord, utan att vara
bunden af sin plikt som gisslan, återvända till Vanaheim
i tidernas fullbordan. Vanerna anse sig hafva fått bot
för Gullveigs död; skulle hon pånyttfödas och åter visa
sig, må hon icke brännas, utan förvisas till Järnskogen.

Dessa villkor antogos, och asarne tågade på Bifrost
tillbaka in i Asgard. Man såg därefter Tor och Ull,
styffader och styfson, kämpa, som förr, sida vid sida
mot Jotunheims resar. De gamla banden voro återknutna,
och alla kände sig däröfver lyckliga.

Medan vanerna voro herrar i Asgard, hade bland
människorna den tro uppkommit, att gudarne nu fordrade
större offer än i fädernas tid varit brukligt, och att offer
och böner, ägnade på en gång åt flere eller alla gudar,
icke ägde kraft att blidka och försona, utan borde enhvar
af gudarne hafva sin särskilda offertjänst. Många trodde
också, att bönerna i mån af sin längd och offren i mån
af sin riklighet skulle af gudarne anses vittna om större
fromhet samt påräkna villigare bönhörelse. Men Oden
lät förkunna för människorna, att detta var villfarelse.
Den som af egennytta frambär rikligare offer för att af
gudarne få vederlag i rikligare belöning, är Oden mindre
kär än den, som frambär en ringa gärd, men gör det
med fromt och oegennyttigt sinnelag.

Det återstod för gudarne en viktig sak att ställa till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:21:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gudasaga/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free