Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadgelmer--Vör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kretsen. I dikten Fjölsvinnsmal, som skildrar Svipdags ankomst
till Åsgard, frågar Svipdag väktaren vid porten, på hvilka villkor
det är möjligt att förmå underjordsdisen Sinmara (»sen-skärerskan»,
Mimer-Nidhards drottning) utlämna det af henne förvarade svärdet.
Väktaren upplyser, att Sinmara är gripen af en svår sorg, med
hvilken Vidofner har medlidande, men att hon kan varda glad
igen, om en ljus skära, som ligger bland Vidofners völur, öfverlåtes
till henne. Till den, som gör det, utlämnar hon svärdet. Völur
betyder runda kotor, som isländingarne än i dag nyttja, att nysta
trådar eller garn omkring. Nornorna, som tvinna, nysta, afnysta
och utspänna de lefvande väsendenas ödestrådar, framställdes i den
nordiska, såväl som i den helleniska mytologien som försedda med
samma redskap för sådant ändamål som voro brukliga i hemmen,
således äfven med völur, nystkotor. Åtminstone när det gällde
personer, som Urd utkorat till att varda mäktiga och ryktbara,
föreställde man sig, att denna nornornas verksamhet hade luftkretsen
till sitt område, att det var i den, som de från sina völur,
nystkotor, afnystade och utspände ödenas trådar. I de första stroferna
af Helgakvida Hundingsbana I berättas, att nornorna under en
nattlig storm kommo till borgen, där Halfdan föddes, och
tvinnade hans ödes trådar, redde väfvens varp af guld, fäste den midt
under månens sal och gömde trådarnes ändar i öster och väster.
(Geijer har således riktigt återgifvit en fornnordisk föreställning, då
han låter sin viking höra nornorna reda sin väf i stormen, som
far genom rymden.) »Vidofners nystkotor» befinna sig fördenskull
i rymden, »under månens sal», hvars symbol Vidofner i själfva
verket är, och de som nyttja dem äro nornorna, som där afnysta
och utspänna ödestrådarne. Det bör således vara på ödestrådarnes
nystkotor (stjärnorna) som Fjölsvinnsmal med sitt dubbeltydiga
uttryck »Vidofners völur» (Vidofners kotor, Vidofners trådrullar)
hänsyftar. Där dessa äro, där – säges det – finns åfven den lysande
skära, som kan befria Sinmara från hennes sorg. Att skäran
kommit i Svipdags hand och af honom öfverlåtits till Sinmara följer
med bestämdhet däraf, att Svipdag återkommer från Sinmara och
då har svärdet med sig. Af Saxo och af Romund Greipssons saga
erfar man, att det var månguden och luftkretsväktaren (hos Saxo
kallad Gevar, i Romunds saga Måne karl), som satte en hjälte i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
