- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
330

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon gör det allt igenom, omsorgsfullt döljande syftet i sin
sång. Därutinnan skiljer hon sig omätligt från den
sydländska sibyllan, som aldrig är inne i sin roll. Völuspas
författare har tydligen tillskrifvit sina gissuga landsmän
stor misstänksamhet. Söderns vala utropar redan i
början af sin sång:

        En är Gud! En ende är Gud, oändlig och evig!

hon tröttnar aldrig att fördöma mångguderiet till
Gehennas eld, hon kastar sig gång på gång med verklig
fanatism in i sitt hufvudtema: monoteismens sanning. Vår
nordbos vala däremot är varsam nog att låta Burs söner
dana kosmos, att låta höghelige gudar gå till rådstolarne,
när helst någonting i världen kommit på tok, att nämna
desse gudar med vördnadsfulla och smickrande epitet,
att skildra dem som kämpande det godas strid intill det
sista. Bland Eddans alla hedniska sånger finns ingen,
som uppträder med så gudfruktigt hedniska later som
Völuspa, den välmenande hycklerskan, och ingen, som
så låter påskina en förening af denna hedniska
gudsfruktan med en storartad sedlig världsåskådning. Man
kunde befara, att Völuspaskalden, efter så många
medgifvanden på ytan åt landsmännens polyteism, skulle
velat taga skadan igen, när han besjunger
världsåterställelsen. Hade han varit mindre skald och mindre varsam
karaktär, skulle han kanske vikit för en frestelse att låta
på ragnarök följa ett mer öppet monoteistiskt
världsskede med en viss dämpad kristlig färgläggning, ty gudarne
voro nu tillintetgjorde och det förelåg intet tvingande skäl
att väcka dem till lifs igen. Men vår nordbo kände
förmodligen, att en eftergift för en sådan frestelse skulle
skämma hans dikt både i estetiskt och praktiskt afseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:21:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gudasaga/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free