Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifter lämna högligen intressanta inblickar – under
denna tid betraktade fromme hedningar euhemerismen
med uppriktigaste afsky och fingo så mycket starkare
skäl därtill, som de kristne med förnöjelse och
öfvertygelse gjorde sig teorien till godo, dels som en af deras
förklaringsgrunder till polyteismens uppkomst, dels och
förnämligast som anfallsvapen mot hedendomen. Den
äldre kristna apologetiken vet sig stå i stor
tacksamhetsskuld till Euhemerus. Äfven Lactantius var euhemerist,
och genom hans skrifter utbredde sig denna uppfattning
af myterna öfver det katolska Europa under medeltidens
århundraden. Myternas historiering, som väl äfven den
euhemeristiska teorien förutan skulle hafva ägt rum, fick
emellertid genom denna en anstrykning af skollärdom och
traditionell giltighet, som då betydde mer än nu. Äfven
den skandinaviska nordens medeltida häfdatecknare skatta
mer eller mindre åt detta uppfattningssätt.
Men främst bland alla kristendomens
apologetisk-polemiska skrifter stå i utpräglad och följdriktigt
genomförd euhemerism – just Oracula Sibyllina. Greklands,
Roms och Egyptens gudar och gudinnor äro enligt
sibyllinernas samstämmiga vittnesbörd förgudade människor.
I sibyllinen VIII, 45-49 ropar sierskan till det
stolta Rom, att förstörelsen, som väntar det, icke skall
kunna hindras af dess gudar eller gudabilder af guld,
sten eller brons, ty desse gudar äro »liflöse demoner»
och dessa bilder äro beläten af »kraftlöse döde»,
hvilkas skrytsamma grafvårdar finnas på det olyckliga Kreta,
som »byggt altaren åt känsellösa lik». I samma sibyllin
v. 392 ff. förkunnar den allsmäktige, evige och ende Gud
genom sibyllans mun, att han afskyr de öfliga djuroffren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
