Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudar äro således enligt sibyllinerna
demoner, och demonerna äro aflidnes själar, som vändt sig
från den ende sanne Gud.
Visserligen föreställa sig sibyllinerna, såsom man
häraf finner, någonting verkligt i de hedniske gudarne.
Desse äro icke blotta inbillningsfoster. Men den som på
grund häraf skulle vilja påbörda sibyllinerna en återstod
af hednisk uppfattning eller se något tvetydigt i deras
kristendom eller judendom, han bör då utsträcka detta
sitt omdöme till hela den kristna kyrkan under
patristikens och medeltidens alla århundraden. Det var allmän
tro bland de kristne, att hedendomen vore demonernas
verk, att desse hade sina älsklingstillhåll i templen,
innebodde i gudabilderna och siade i oraklen.[1] När den
antika hedendomen i det sjätte århundradet fullständigt
dukat under, berättades och troddes allmänt, att man
hört demonerna under jämmerskri lämna de beläten, som
föllo offer för det fromma nitet. Med sin åsikt om de
hedniske gudarnes realitet som andeväsen stå således
sibyllinerna fullständigt på den kristliga traditionens grund.
För dem, som icke läst dessa böcker, torde böra
framhållas, att den ofvan omtalade myten om Kronos
och Titan är den enda gudasaga, som i Oracula Sibyllina
upptagits till behandling, och vi hafva nu sett, huru och
hvarför detta skett: för att historiera myten och använda
den som anfallsvapen mot hedendomen. För öfrigt
omnämnas de hedniske gudarne endast i förbigående, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
