Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dunkelkelhet med afseende på hennes religiösa ståndpunkt eller
att inblanda i dessa alltid monoteistiska eller positivt
kristliga utsagor något »helleniskt» element, om med
helleniskt skall förstås helleniskt-polyteistiskt.
[1]
Vi komma nu till den sista gruppen af »helleniska»
beståndsdelar i Oracula Sibyllina. De utgöras af lån och
bearbetningar från äldre grekiska skalder. Om sibyllans
ställning till Homerus nämndes något i vår föregående
uppsats. Hon påstår, som man vet, att han upptäckt
hennes handskrifter, ur dem tillägnat sig sin verskonst,
sin episka diktion och hvad han känner om de verkliga
tilldragelserna i trojanska kriget, samt att han sedan dolt
sitt bokfynd för att ingen skulle erfara något om hans
litterära fribyteri. Därmed kan sibyllan uppträda som
vore hon i sin goda rätt, då hon i den klena mån hon
mäktar efterbildar Homerus’ språk, samt nyttjar
homeriska och qvasihomeriska epitet, ty det är ju han som
härmat henne, icke hon som härmar honom. Därmed
har hon ock gifvit sina ord en ökad vikt, då hon tager
honom i upptuktelse för att han med inblandning af
polyteistiska osanningar förfalskat hennes berättelse eller
förutsägelser om Trojas belägring:
Han är den förste, hvars hand skall räkna de blad, som jag skrifvit,
Sen förskönar han själf hjälmbärande krigiske männer,
Hektor, Priamus’ son, och peleiden Akilles,
Liksom de öfrige ock, som verkade blodiga bragder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
