- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
402

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de synder hon bekänt. Den inre följden, det egentliga
straffet, har redan längesedan inställt sig. Det är
samvetskvalens eld. »Därför (för syndernas skull) har eld frätt
mig och skall förtära mig
».[1] Det yttre straffet
förutsäger hon som ännu väntande henne. Den onda tiden
skall bringa henne undergång; människor skola komma
öfver henne, då hon befinner sig vid hafvet, bereda henne
en graf och stena henne. Hon ser detta öde för sina
ögon, och hon önskar, att det må gå i fullbordan. »Kas-
ten på mig, kasten I alle! Ty på detta sätt skall jag
undfå lifvet, ock mina ögon skall jag hålla stadigt
riktade till himmelen
.» Med denna vers (161) slutar
både det åberopade stället och själfva sibyllinen.

Stycket är till innehåll och tankegång så klart och
tydligt, att det, ordentligt genomläst, icke skulle kunna
missförstås. Vi torde ej heller behöfva tillägga, att både
Friedlieb, Alexandre och Bouché-Leclercq tolkat det som
vittnesbörd om sibyllans salighetshopp,[2] och annorlunda



[1]         ####### ### #’###### ### ########.

Ordet eld nyttjadt i psykisk mening, var vanligt hos
sibyllorna. Jämför Ammianus XXI: »Sibyllæ crebro se dicunt
ardere, torreri vi magna flammarum». Det är ingifvelsens eld,
som då oftast åsyftas. I psykisk mening förekommer ordet
redan hos Homerus.
[2] Alexandre,
Excursus ad Sibyllina, pag. 381: »Futura
rerum universarum mutatio canitur, novum quippe cælum et
cum ipso nova terra, in qua justi ad vitam revocati manna
cælesti vescentur, cum quibus se locum babituram sperat vix
et tamen sperat sibylla. Quippe multa præteritæ vitæ flagitia
confitetur et deplorat. Quare dicit se flammis ardere et
arsuram. Neque enim se semper victuram, sed a piratis
prætereuntibus lapidibus obrutum iri. Nec vero deprecatur illam poenam,
sed lapides in suum caput devocat, quo purior inde ad superam
vitam evadat, sive, ut ipsa ait, oculos demum ad cælum erigat.»

Jämför sid. 388: »Nam quum ibi sibylla dixisset justis
affore Deum in paradiso, bona cuncta docentem, abrupto saltu
transit ad se, pariter, inquit a Deo edoctam, miseram qvamvis
et impuram. Pergit sic vitæ anteactæ flagitia confiteri,
foedumque et cruentum mortis genus invocat, ex quo purior ad
novam vitam evolet.»

Friedlieb antecknar (Orac. Sibyll. LXXXI), att stället
jämte upplysningar om sibyllans förra lif och profetian om
hennes dödssätt förkunnar »die Hoffnung der Sibylle».

Bouché-Leclercq (Hist. de la divination II, 208)
anmärker till stället: »Elle (la Sibylle) avoue, qu’elle n’a été ni
chaste, ni charitable et qu’elle a même commis le crime des
filles de Loth. Mais elle sait que le chätiment purifie, et elle
accepte avec joie le supplice de la lapidation, qui lui ouvrira
l’accès d’une vie nouvelle.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:21:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gudasaga/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free