Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva skett före Tacitus’ dagar, således minst 800 år före
Völuspaskaldens förmenta lifstid, eftersom den romerske
häfdatecknaren känner germaniska sierskor och omtalar
som en gammal sedvänja den vördnad, deras
landsmän ägnade dem.[1] De
betraktades, säger han på ett ställe, som
gudinnor.[2] På ett annat
ställe[3] anmärker han,
att enligt germanernas föreställning något heligt och
förutseende innebodde hos ädla jungfrur; att deras siande
Veleda aktades, som hade hon varit in numinis loco,
det vill säga som uppenbarare af en öfvermänsklig och
helig vilja, samt att de förut haft respekt för en Aurinia
och andra sierskor, »dock icke så, som om de varit
gudinnor».
Atervända vi nu till hr Bangs ofvananförda
jämförelse mellan valan och sibyllan, så finna vi, att likheten
mellan dem sträcker sig endast till ordalagen, hvari han
vill framhålla den, dock med undantag för begreppet
ingifven sierska, som i verkligheten tillkommer båda. I
öfrigt råder den mest genomgående skiljaktighet mellan
sibyllinernas profetissa och Völuspas. Om härfader
förmår valan att tala, så är det genom att blota till henne
med halsguld och ringar. Är härfaders ställning till valan
då sådan, att den med något rimligt skäl kan anses hafva
sin förebild i den allsmäktige Guds förhållande till
sibyllan, som inifrån, i sin varelses djup, utan eget tillgörande
gripes af Adonai Sabaoths ande? Om härfader skänker
valan gåfvor, så är detta endast yttre tillskyndelser och
gärder, ägnade hennes siarekraft, och det är så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
