Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrologien och Merlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lucanus låter stormen komma äfven de högst vid
polen fästa stjärnorna att skälfva; den öfverste himmelen,
den olympiske bäfvar, likasom de lägre, och världsaxeln
knakar under vindarnes raseri.[1] Galfrid låter vindarne
sammandrabba i rasande fejd och åstadkomma dån bland
stjärnorna.
Lucanus förtäljer,[2] att stjärnbilden
väduren är densamme som en gång bar den olyckliga jungfrun Helle.
Galfrid låter skyttens stjärnbild bära jungfruns. Hvarför
han valt skyttens stjärnbild härtill, skall nedanför
meddelas.
Astronomerna delade djurkretsens tecken i två
klasser: de rätt uppstigandes (recte ascendentes) och de snedt
uppstigande (tortuose ascendentes). De förra kräfva mer
och de senare mindre än två timmar för att uppgå
fullständigt. Till de förra hör vågen, höstdagjämningens
tecken; till de senare väduren, vårdagjämningens. De
senare liksom skänka åt de andra något af de två
timmar, som i medeltal tillkomma hvarje tecken för dess
uppstigning, och särskildt anmärker Lucanus,[3]
att det är de midt emot hvarandra stående tecknen, såsom vågen
och väduren, mellan hvilka en sådan gåfva kan gifvas
och mottagas. – För att väduren skall kunna gifva något
af sin tid åt vågen, måste han inskränka sig själf, och
han gör det, i det han håller sitt hufvud vridet (tortuose)
öfver ryggen, så att de grader, som det annars skulle
upptaga främst i hans tecken, besparas. Han skänker
således åt vågen i figurlig mening sitt hornkrönta
hufvud. På den astrologiska tabell, som åtföljer vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
