- Project Runeberg -  Gud i naturen /
8

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

politiska männen som kyrkans män, att de kunna, livar
i sin mån, fortsätta med framställningen af det förflutna
på en med ruiner beströdd skådeplats; de skola icke
kunna hindra framåtskridandet från att föra oss alla
mot en högre tro, som vi ännu icke ha, men mot
hvilken vi vandra. Och denna tro är tron på den sanne
Guden genom vetenskapen, den är himmelsfärden mot
sanningen genom kännedomen om skapelsen.

Man måste vara blind eller hafva något intresse
af att bedraga sig sjelf och bedraga andra — ack! det
finnes många dylika — för att icke se och icke göra det
tänkande samfundets verkliga tillstånd klart för sig.
Detta kommer sig deraf, att vidskepelsen dödat den
religiösa kulten, att vi öfvergifvit och föraktat den; att
det sannas karakter står mera klar för våra själar, än
de eftersträfva en ren kult; att rättskänslan befästats
inom oss, att vi nu ogilla de barbariska institutioner
hvilka, såsom t. ex. kriget, ännu helt nyss åtrönte
menniskornas hyllning; att tanken frigjort sig från de band
som höllo honom qvar vid jorden, att han ej längre så
lätt gillar de försök som gjorts för att sammanjemka
honom med ett visst slafveri. Deri ligger obestridligen
ett framsteg. Men uti den ovisshet hvari vi ännu
befinna oss, under de förvirringar som uppröra oss, draga
sig de flesta af dem, som märka att deras bästa intryck
och böjelser ännu stöta mot det förflutnas orörlighet,
tillbaka till stillheten, om de ha medel och styrka
dertill, eller ock låta de sig föras i den allmänna
strömmen af lyckans stora tilldragningskraft.

Det är under de kritiska tiderna, som striderna
åter börja, den tidtals upphörande kampen om de eviga
problemerna, hvars form vexlar alltefter tidsandan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free