Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorar då tillochmed sin egen behörighet och förtjenar ej
längre att bära namnet vetenskap. I denna ställning är
hon en suverän som abdikerat. Det är ej längre till henne
man lyssnar, man hör lärda, som hålla långa föredrag
(hvilket icke alltid är detsamma). Och dessa lärda, huru stor
deras förtjenst för öfrigt än må vara, äro icke mera
vetenskapens tolkar, ifrån det ögonblick de kasta sig utom sin sfer.
Men sådan är just den ställning som försvararne af den
samtida materialismen intaga, de tillämpa astronomien,
kemien, fysiken, fysiologien på problemer hvilka de hvarken
kunna eller vilja lösa, och de ej allenast tvinga dessa
vetenskaper att besvara frågor som ligga utom deras
kompetens, utan äfven pina dem som arma slafvar, för att förmå
dem erkänna satser på hvilka de aldrig tänkt. I stället för
att vara ordets inqvisitorer, äro de det verkliga
sakförhållandets. Men det är ej vetenskapen de ha i sina händer,
utan blott hjernspöken.
Vi skola i det följande visa, att dessa lärda befinna
sig fullkomligt utom vetenskapen, att de bedraga sig och
oss, att deras slutledningar, deduktioner och konseqvenser
äro ogiltiga och att de i sin lidelsefulla kärlek till denna
obefläckade vetenskap på ett sällsamt sätt blottställa henne
och skulle alldeles störta henne i den allmänna aktningen,
om man icke brydde sig om att visa, att de, i stället för
verklighet, endast ha en bedräglig skugga i sin ego.
Den ledsammaste omständigheten och det skäl som
mest bjuder oss att protestera mot dessa bragder under falsk
flagg, är, att man i vår tid känner eller åtminstone allmänt
anar vetenskapens roll och betydelse; man inser, att det
utom henne icke finnes någon räddning och att
menskligheten, som så länge kastats kring på okunnighetens ocean,
blott har en enda hamn att hoppas: vetandets fasta mark.
Också sträcker menniskotanken med öfvertygelse och hopp
sina armar mot vetenskapen. Han har sedan ett sekel
tillbaka redan erhållit så många bevis på hennes makt och
rikedom, att han vill med tacksamhet emottaga alla hennes
lärdomar, alla hennes afhandlingar. Deri ligger för
ögonblicket en snara för spiritualismen. En del af dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
