Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idka vetenskapen, som representera henne eller gjort sig till
hennes; uttolkare, lära falska och bedröfliga lärosatser: de
oroliga och ovissa sinnen, som i deras böcker hemta de
kunskaper af hvilka de känna sig vara i behof, insupa med
lem ett förderfligt gift, med makt att i deras barm förstöra
en del af vetandets välgerningar. Se der, hvarför det är
nödvändigt att hejda en så beklagansvärd yrsel, hvilken
hotar att bli allmän. Se der, hvarför det är alldeles
ound-gängligt att diskutera dessa satser och visa, att de
ingalunda utgå från vetenskapen, med huru mycken oböjlighet
och lätthet man än vill påstå det; men att de snarare äro
det klumpiga alstret af systematiska funderingar, hvilka,
ständigt återkommande till sig sjelfva, haft den inbillningen
att tro sig befruktade af vetenskapen, under det de af denna
bländande sol endast fått en blek och ofruktsam stråle,
hvilken förirrat sig från sin naturliga riktning.
Det finnes vissa djupa frågor, hvilka under det
menskliga lifvets gång, i ensamhetens och tystnadens timmar, resa
sig inför oss, lika oroande och hemlighetsfulla frågetecken.
Sådana äro problemerna om själens tillvaro, om vår
bestämmelse i framtiden, om Guds tillvaro, om hans förhållande
till skapelsen.
Dessa stora och häpnadsväckande problemer omringa oss
och beherrska oss genom sin storhet, ty vi känna, att de
förbida oss, och i vår okunnighet i afseende på dem kunna vi
icke med förnuftsskäl frigöra oss från en viss fruktan för
det okända. Ett af dessa problemer, det om själens
odödlighet, är, såsom Pascal skref, af sådan vigt, att man
måste ha förlorat all moralisk känslighet, för att vara likgiltig
om att få veta hvad detta problem är. Samma
anmärkning kan tillämpas på Guds tillvaro. När vi tänka Öfver
dessa sanningar, eller endast öfver möjligheten att de
verkligen existera, synas de för oss så fruktansvärda, att vi
fråga oss sjelfva, huru det är möjligt, att tänkande varelser,
menniskor, kunna tillbringa en hel lefnad, upptagna med
saker af underordnadt intresse, utan att någonsin ryckas ur
sin kalla liknöjdhet af dessa oblidkeliga spörjsmål. Om det
är sannt. — såsom vi tro oss hafva iakttagit här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
