Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja och icke af en beståndande och i sin fullkomlighet
oföränderlig vilja. Örsted t. ex., den lärde forskaren i den
fysiska verlden, har riktigt uttryckt Guds förhållande till
naturen, då han säger, att »verlden styres af ett evigt
förnuft, som uppenbarar för oss sina verkningar i naturens
oföränderliga lagar». Dr Büchner gör mot denna sats
följande inkast: »Ingen skulle kunna förstå, huru ett evigt
styrande förnuft beqvämar sig med oföränderliga lagar.
Antingen är det naturens lagar som styra, eller ock det
eviga förnuftet; om de förra befunne sig vid sidan af det
senare, skulle de i hvad ögonblick som helst råka i
kollision. Om det eviga förnuftet styrde, skulle naturens lagar
vara öfverflödiga; om deremot naturens oföränderliga lagar
styra, så utestänga de hvarje gudomlig inblandning.» »Om
en personlighet styr materien efter en plan», säger
Moleschott, »försvinner nödvändighetens lag ur naturen. Hvarje
fenomen blir en del af slumpens lek och af ett tygellöst
godtycke (!!).»
Man måste medgifva, att detta inkast är temligen
besynnerligt. Denna bisarra slutledning vacklar på sin egen
grund. Det förefaller oss tvärtom som att det förnuft, som
låter sig skönjas i naturens lagar, åtminstone bevisar det
förnuftiga, i den orsak hvarifrån dessa lagar utgå, och att
dessa lagar just äro det oföränderliga uttrycket för detta
eviga förnuft. Ar det icke litet löjligt att påstå, att denna
orsak bör upphöra att existera, af det skäl att den står i
innerlig öfverensstämmelse med sjelfva dessa lagar? Här
t. ex. ha vi en förträfflig harpspelare af en så fulländad
skicklighet, att de accorder som flyga från de dallrande
strängarna tyckas vara ett med hans själs poesi: således
existerar denna själ icke, ty för att antaga hennes tillvaro,
måste hon stundom godtyckligt sätta sig i oenighet med
harmoniens lagar! Detta sätt att göra slutledningar är så
uppenbarligen falskt, att till och med de som begagna det
erkänna detta i tysthet. Då Büchner t. ex. anför, på fråga
om underverken, den omständigheten att det engelska
presterskapet begärt hos regeringen, att hon skulle påbjuda en
allmän bot- och bönedag för att afvärja koleran, prisar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
