Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne Gud utanför verlden? Vill man påstå Honom vara
utanför materien? Men hvad är då materien sjelf? —
grupperingar af ofattligt små molekuler. Det är således
omöjligt att noggrannt bestämma en dylik position. Gud kan
ej vara utanför verlden, utan är på samma ställe som
verlden, hvars upprätthållas och lif han är. Om vi icke
fruktade för att bli anklagade som panteister, skulle vi tillägga,
att Han är »verldens själ». Universet lefver genom Gud,
likasom kroppen lyder själen. Förgäfves påstå teologerna,
att rymden icke kan vara oändlig; förgäfves ifra de efter
en Gud utanför verlden; vi påstå, att Gud, oändlig, är i
verlden, i hvarje atom af universum. Vi tillbedja Gud i
Naturen.
Emellertid kämpa våra motståndare häftigt för sin
spökbild. »Man får ej», säger Strauss, »betrakta
Verldsstyrelsen som en af någon ande utanför verlden anbefalld
ordning, utan såsom ett i de kosmiska krafterna och deras
förbindelser immanent förnuft.» För vår del kalla vi detta
förnuft Gud, under det att de moderna ateisterna begagna
sig af denna förklaring, för att påstå, att eftersom Gud ej
befinner sig utanför verlden, existerar Han icke. »Allt»,
säger H. Tuttle, »ifrån måttflyet, som dansar i solens
strålar, till den menskliga intelligensen, som utgår från
hjernans mjuka massor, är underkastadt vissa principer. Således
är Gud icke till.» Således är Gud till, lyder vår
slutledning. »Må det stå en och hvar fritt att öfverskrida den
synliga verldens gränser», säger Biichner, »och att utanför
söka ett förnuft, som styr, en absolut makt, en verldssjäl,
en personlig Gud», etc. Men hvem är det som så talar med
er härom? »Aldrig och ingenstädes», säger samme
skriftställare, »i de aflägsnaste rymder som teleskopet upptäckt,
har man kunnat varsebli något fall, som utgör ett
undantag och hvilket kan låta oss antaga nödvändigheten af en
absolut makt, verkande utom tingen.» Men ännu en gång,
hvem talar med er härom? »Kraften är icke en Gud, som
drifver på något», säger Moleschott, »den är icke något
tingens från den materiela principen isolerade väsende.»
»Ingen skall», säger han annorstädes, »hafva nog inskränkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
