Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när den glänsande och herrliga lifskraften strör guld öfver
juliskörden, smeker den rörliga ungdomens ljusa lockar,
spritter i brudens jungfruliga barm — hvarför då förneka
skönheten, förvrida godheten, misskänna intelligensen?
hvarför förgifta de eviga krafter som underhålla verldsbyggnaden
och sorgligt förmörka det kyska ljuset från himlen?
Innan vi intränga på området för lifvets sanna och
fängslande mysterier, böra vi först taga i betraktande den
materiela eskissen af universet och börja med att bevisa
kraftens suveränitet i sjelfva teckningen till denna eskiss.
Vi skola dela denna första betraktelse i tvänne afdelningar:
Himmelen och Jorden, för att ådagalägga, först genom de
astronomiska lagarna, sedan genom de jordiska, att
materien på hvarje punkt af skapelsen aldrig varit något
annat än en tjenstlydig slaf, beherrskad af de krafters
öfvervälde som styra henne. Denna fördelning bör ej
ett enda ögonblick påminna oss om den antika jemförelsen
mellan himlen och jorden; vi veta alla, att detta är tvänne
med hvarandra icke jemförliga termer. I afseende på
absolut värde är himlen allt, jorden intet. Jorden är en
omärklig atom, förlorad i skötet af det oändliga; himlen
omgifver och inhöljer henne utan gränser; hon utgör en del af
den himmelska befolkningen, utan undantag, utan någon
särskild företrädesrätt. Att hopspika med hvarandra dessa
båda uttryck: Himlen och Jorden, det är detsamma som
om man säger: Alperna och en liten kiselsten; oceanen och
en vattendroppe; Sahara och ett sandkorn. Det är att
jemföra den minsta delen af ett helt med detta hela sjelf.
Det är derför af vigt att icke fästa någon
bokstaflig uttolkning vid vår fördelning. För oss, Jordens
innevånare, är denna stjerna någonting, på samma sätt som
för den lilla insektslarven, hvilken krälar på ett grässtrå,
detta grässtrå är någonting, oaktadt dess betydelselöshet
på hela grässlätten.
Vår iakttagelsesfer delas naturligtvis i tvänne delar:
den som tillhör vår verld och den som ej tillhör henne.
Vi skola dessutom bevisa, att utanför vår verld såväl som
uti henne materien i och öfver allt endast är en trög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
