Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - II. Himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
systemer egnadt att ingifva en föreställning om den skala
efter hvilken himlarna äro byggda, säger John Herschel.
När man ser dessa ofantliga parvis förenade kroppar, i kraft
af den gravitationslag som gäller for alla vårt systems
delar, beskrifva de oerhörda omloppsbanor hvilka de behöfva
sekler för att tillryggalägga, finner man på samma gång,
att de i skapelsen ha ett mål som undgår oss, och att vi
ha kommit till den punkt der det menskliga förståndet
nödgas tillstå sin svaghet, erkänna att den rikaste
inbillningskraft icke kan göra sig om verlden en föreställning
som ens nalkas ämnets storhet.
Astronomerna, hvilka ödmjukt uppstiga till den okända
principen för orsakerna, kunna icke vägra att åter lägga i
händerna på ett andligt väsende denna allmänna
tilldragning, attraktion, genom hvilken hela verlden förnuftsenligt
styres. »Gravitationsprincipen», sade den saknade direktören
för observatoriet i Toulouse, »innefattar implicite de stora
lagar som gälla för de himmelska rörelserna, och genom
ett af dessa märkliga sammanträffanden, hvilka äro det
säkraste tecknet af sanningen, är den långt ifrån att behöfva
frukta de skenbara undantagen, störandena i de normala
rörelserna, och upphör icke att af sjelfva undantagen hemta
de mest slående bekräftelser. Det är på det sättet man ser
gravitationslagen i de moderna geometrernas händer
förklara dagjemningspunkternas tillbakaskridande genom
sammanslående af centrifugalkraften, hvilken framkallas af
jordklotets rotation, med solens inverkning på
eqvatorial-menisken. Det är på samma sätt, man äfven förklarar
jordaxelns svängning genom månens analoga inflytande på
sjelfva jordens utsvällning; man ser den äfven genom de
planetariska till dragningarna redogöra för både ekliptikans
svängning och rörelsen af den punkt i hvilken solen
befinner sig längst från jorden, och för Jupiters afsaktande
af sin rörelse, då Saturni ökas, och tvärtom för Saturni
afsaktande, då rörelsen hos Jupiter tillökas etc.; den
uppenbarar slutligen äfven, hvarför vår drabant månens
medelrörelse, under solens störande inflytande, nu påskyndas från
sekel till sekel och senare skall saktas, hvarför månens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
