Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - II. Himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universela lifvets gigantiska härdar, himmelens glans! I
böjen eder såsom barn under den gudomliga viljan, och
edra vaggor i höjden gå förtröstansfullt under den Högstes
blick. I följen ödmjukt den för hvardera utaf eder
utstakade väg, o, I himmelska resenärer, och alltsedan de
förrunna seklerna, sedan de okända tidehvarf, då I
utgingen från uråldrarnas kaos, uppenbaren I den förutseende
visheten i den lag som leder eder... I, oförnuftiga! I,
tröga massor! I, blinda verldsklot! I, nattens råa alster!
hvad gören I? Upphören! upphören med edert vittnesbörd
från evighet. Stannen den kolossala hvirfveln af edra
mångdubbla lopp! Uppresen eder mot den kraft som släpar
eder omkring! Hvad betyder denna slafviska lydnad? I,
materiens söner, är icke materien rymdens herrskarinna?
finnes det väl några andliga förnuftslagar? finnes det några
styrande krafter? Nej, inga. I, oändlighetens stjernor, I
ären offer för den gröfsta villfarelse. I ären en lekboll för
den löjligaste illusion. Hören: i djupet af rymdens vida
öde fält slumrar obemärkt en liten okänd glob. Hafven
I stundom bland de myriader stjernor som hvitsjuda
Mjölkgatan, blifvit varse en liten stjerna af den minsta storlek?
Nåväl, denna lilla stjerna är en sol såsom I, och omkring
henne vrida sig några miniatyrer af verldskroppar, verldar
så små, att de skulle rulla som biljardbollar på ytan af
en af de edra. Men på en af de mikroskopiskt minsta af
dessa mikroskopiska dvergverldar finns det ett slägte af
resonnerande varelser, och ibland detta slägte en hop
filosoer, hvilka komma och rent ut förklara, o, magnificenser!
att eder Gud icke är till. De ha höjt sig, dessa stolta
pygméer, de ha rest sig på tåspetsen, troende sig sålunda
se eder på något närmare håll. De ha gifvit eder tecken
att stanna, och de ha sedan sagt verlden, att I studerat
dem och att hela naturen var af deras mening. De utropa
sig högt såsom de enda uttolkarena af denna ofantliga
natur. Om man får tro på deras förhoppning, så är det dem
förnuftets spira hädanefter tillhör, och menniskotankens
framtid ligger i deras händer. De äro fullt och fast öfvertygade,
ej allenast om sanningen, utan isynnerhet om gagnet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
