Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - III. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras riktiga proportioner och outtömliga fruktsamhet förkunna
denna stora Guds makt!
»Är det detta I kallen Försyn? Sådant är i sjelfva
verket hans namn, och det är endast hans beslut som
förklarar verlden. Det är således rätt att tro, att det finnes
en oändlig, evig Gud, som ingen varelse aflat, som
ingenting skapat, utan hvilken intet existerar, som danat och
ordnat detta verldsverk. Han undslipper våra ögon, hvilka
han dock uppfyller med sitt ljus; tanken allena bemäktigar
sig honom; det är i denna djupa helgedom, som detta
majestät döljer sig.»
Våra motsåndare förstå icke en sådan själens lyftning
till Gud. Dessutom måste man, för att kunna känna
tingens poesi, först och främst ega den inom sig; själen
måste inträda i vibration. Den ande, som nedsänker sig till
rollen af kemisk produkt, är icke förmögen af dessa
njutningar.
Låtom oss, eftersom vi här tala om den liflösa
naturens estetik, i förbigående anteckna ett exempel på våra
kemisters sträfvan att till allt utsträcka strängheten i sina
idéer. Låtom oss falla från det sanna idealet till den icke
reala realismen.
Moleschott är helt visst den fysisk-kemiska
verklighetens apostel; han bekänner sig tillochmed till en märkbart
öfverdrifven realism. Döm af hans sätt att poetisera
naturen. Ni älskar utan tvifvel blommornas rena prakt, deras
fina färgskiftningar, deras ljufva vällukter. Ack! ni anar ej
den ställning hvari ni befinner er, då ni sänker mot en
ros edra vidgade näsborrar. Hör kemistens förklaring:
»När vi inandas den vällukt hvaraf våra blomsterbäddar
ånga, inandas vi egentligen växternas excrementämnen. Vi
ha dock icke någon rättighet att förvåna oss öfver, att
tordyflar och djur af en högre ordning äta as (sic) och
excrementer, ej heller att hela växtverlden lefver af djurens
afförda ämnen, eftersom vi med njutning förtära ämnen
hvilka äro upplösta genom verkningen af växternas lif och
ha ett ursprung jemförligt med urinens och
menniskoträckens.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
