Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - III. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så uppenbart och så tydligt, som i lifvets organisation och i
menniskans tillvaro. Detta skola vi visa i följande böcker.
———————
Men af alla problemets lösningar är Kants obestridligen den
anmärkningsvärdaste. Denne store tänkare, som hade så mycket
grubblat öfver de ursprungliga vilkoren för tanken, bland hvilka
rumbegreppet syntes honom med skäl vara ett af de förnämsta, anade först,
att rummet hvarken skulle kunna vara för oss ett yttre föremål, som
fysici antaga, eller ordningen af tingens samvaro, såsom Liebnitz
påstått, utan blott en enkel form för det tänkande föremålet.
»Geometrien», säger han, »är en vetenskap, som bestämmer rummets
egenskaper syntetiskt och icke desto mindre a priori. Men hvad skall
föreställningen om rummet vara, för att i afseende på detsamma en
kunskap af detta slag skall vara möjlig? En ursprunglig inre
åskådning.»
För Kant såväl som för oss är rummet således egentligen en
psykologisk affekt.
Å ena sidan återföras, enligt kunskapens objektiva lag, alla de
vetenskapliga ideerna till begreppen om kraft och utsträckning i
rummet, de enda som äro verkligen ursprungliga och ej kunna bringas
till ännu enklare; och å andra sidan representerar kraftbegreppet, efter
den granskning som ni nyss låtit dessa båda begrepp undergå, de
skapade tillvarelsernas substantiela element och utsträckningsbegreppet
en rent subjektiv form för vår natur.
Så tala ännu den rent subjektiva uttolkningens anhängare.
Man kan i detta afseende göra en temligen kuriös anmärkning
och hvilken skulle vara tillräcklig för att besvara denna lätt
öfverdrifna teori: nämligen den, att om rummet icke existerar, skulle
kropparna icke heller kunna upptaga en del deraf, såsom fysiken lär oss.
Deraf följer helt enkelt, att vi icke intaga någon plats och att vi
aldrig äro någonstädes!
I afseende på den första punkten, innebär den en varning för
teaterarkitekterna. Med hänsyn till den andra skola missdådarne, om
det faller dem in, kunna tillämpa den på sig, att dermed metafysiskt
rättfärdiga sig.
Dessa bevisningsskäl likna mycket dem som de moderna
finsmakare begagna, hvilka förnya ordtvisterna, i det de tro sig förhandla
om fakta. De t. ex., som upprepa med Broussais, att Gud och själen
ej existera, derför att menniskospråket stundom betecknar dem med
negativa uttryck! Det skulle vara det samma som att säga, att
materien icke existerar, derför att man ger den egenskapen af att vara
ogenomtränglig och detta ord är negativt!
I sanning, detta är ordstrid.
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
