Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menniskoslägtet beröfvar hvarje år luften 160
milliarder kubikmeter syre och ersätter dem med samma volym
kolsyra. Djurens andning fördubblar denna summa.
Endast stenkolen, som man upptager ur jorden, afgifva
omkring 100 milliarder kubikmeter kolsyra, och de andra
bränslena öka betydligt siffran, hvilken ytterligare stegras
genom kropparnas upplösning. Men kolsyregasen förefinnes
endast i den mycket ringa proportionen af t. ex. l/2
qvarter på 100 kannor luft. Kolsyran är löslig i vattnet.
Regnet upplöser denna gas, i det att det passerar genom
luften och drager den med ned i bäckarna, derifrån i floderna
och slutligen i hafven. Der förenar sig kolet med kalken,
så att kalkstenar, marmor, alabaster, onyx, polyphus etc.
uppstå.
Växterna uppfylla i en ofantlig skala ett åliggande
som är motsatt djurens andning, ett åliggande som är af
stor vigt för bevarandet af naturens harmoni, ty det ej
allenast fixerar vattnets väte och utdrager kolsyran ur
luften, utan det återgifver äfven denna syret. (Ett
näckrosblad afgifver på tio timmar syre till femton gånger sin volym.)
Hvilka förändringar låta icke växterna det kol, väte
och qväfve undergå, som de utdragit ur luften? De
frambringa deraf tusentals olika alster. Naturen bildar, i det
hon förenar fem molekuler kol och fyra molekuler väte, i
citronen och i tallen tvänne essencer, hvilka, allt under det
de äro hvarandra alldeles olika till lukten, likväl ha samma
sammansättning. Naturen lägger ofta syre till dessa båda
elementer. Så t. ex. upplöser hon tolf molekuler kol och
tio molekuler väte och syre, samt bildar deraf efter behag
antingen grundämnet för träet eller för potatisen. En
annan gång är hennes arbete ännu mera inveckladt; hon
förenar de fyra elementerna: kol, väte, syre, qväfve, och deraf
framkomma de mest olikartade produkter, förträffliga
näringsmedel såsom kornet, snabbt verkande gifter såsom
strychninen.
Kan man t. ex. förklara för sig, att naturen, i det
hon lägger en equivalent vatten till träets egendomliga
ämne, cellulosan, (C12H10O10), bildar socker (C12H11O11)?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
