Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salter. En allt starkare och starkare absorbering af syre
förändrar albuminet till musklernas trådämne, till broskens
och benens lim, till hudens och hårens substans. Dessa
ämnen bilda med fett, salt och vatten djurkroppen i dess
helhet. Af samma skäl som den tillväxande nybildningen,
är sjelfva upplösningen äfven ett fenomen af gradvis
utveckling. I växten upplösas albuminet, sockret och fettet i
alcaloider, i syror, färgämnen, flyktiga oljor, tjära, qväfve, kolsyra
och vatten. I djuret upplösas samma ämnen i leucin [1],
sirosin, creatin, creatinin, hypoxantin, urinsyra, myrsyra,
oxalsyra, urin-grundämne, ammoniak, kolsyra och vatten.
Utom kroppen upplöses urin-grundämnet i kolsyra och
ammoniak.»
Sålunda återvända växterna och djuren genom sjelfva
lifvet till sin källa. Efter döden är upplösningen äfven en
utveckling, ej mindre regelbunden än lifvet. Materien glider
endast på andra trappsteg, tills hon slutligen kommer till
upplösningens gräns. Förruttnelsen är ej något annat, än
en långsam förbränning af de organiska ämnena, hvilken
försiggår utanför den lefvande kroppen. Den fortsätter ett
slags andning efter döden; och hvarje atom återvänder till
bildningen eller underhållandet af andra kroppar.
Sådan är den kemiska eskissen af lifvets utvexling i
de båda organiska rikena; låtom oss nu sysselsätta oss
särskildt med tillvarelsen inom djurriket. I dessa nya fakta
för iakttagelsen äro vi, såväl som i de föregående, ense
med våra motståndare. Men afvaktom konseqvenserna. Se
här, enligt sjelfva författaren till Lifvets Omlopp, hvilken
stödjer sig på de tyska fysiologernas nya arbeten, den allmänna
gången för upplösningen inom djuret, eller, for att tala
tydligare, de förnämsta fenomenerna af det utbyte af
ämnen som utgör lifvet. Det är här särskildt fråga om
menniskokroppen, hvilken intresserar oss mest [2].
Man vet numera, att historien om utvecklingen af de
näringsmedel och ämnen som kastats bort, efter det de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
