Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i dess frånvaro samma molekuler skiljas, ej igenkänna
hvarandra och bekämpa hvarandra, samt låta denna organism
snabbt undergå en fullständig upplösning och falla till stoft.
Denna samma kraft måste väl särskildt existera,
alldenstund, då å ena sidan alla kropparna i naturen icke äro
lefvande och å en annan sida alla de lefvande kropparna
äro sammansatta af samma materialier som de oorganiska
kropparna, dessa lefvande kroppar dock skilja sig från de
andra genom lifvets speciela och beundransvärda egenskaper.
Lifvet måste väl vara en herrskande kraft, eftersom den
lefvande kroppen endast är en hvirfvel af öfvergående
elementer, eftersom alla dess delar befinna sig i oupphörlig
förändring och lifvet blir qvari medan materien flyktar bort.
Skola vi med Buffon tro, att det finnes två slags
molekuler i verlden: de organiska och de oorganiska? att de
förra äro lefvande celluler, försedda med känsel och
retlighet, att de öfvergå från den ena lefvande varelsen till den
andra och ej nedsänka sig till de oorganiska ämnena,
under det att dessa senare icke ingå i lifvets allmänna
inrättning? Men den organiska kemien har alltför slående
bevisat, att den lifgifna materiens elementer äro desamma som
den minerala eller luftverldens: syret, vätet, qväfvet, kolet,
jernet, kalken etc.
Skola vi med botanisten Dutrochet och anatomen
Bichat säga, att lifvet är ett tillfälligt undantag från
materiens allmänna lagar, en händelsevis gjord inställelse af de
fysiskt-kemiska lagarna, hvilka alltid sluta med att nedslå
den lefvande varelsen och beherrska materien? Men vi draga
ej i betänkande att kalla denna åsigt en villfarelse, emedan
lifvet är skapelsens högsta och mest lysande mål och
genom arterna upprätthålles från verldens första till hennes
sista dag.
För öfrigt skall man göra rätt i att tänka och säga,
det man, aldrig skall påstå, att lifvet icke är en kraft,
öfverlägsen materiens elementära valfrändskaper.
Hvad som utmärker de lefvande väsendena, det är den
organiska kraft som grupperar dessa molekuler i enlighet
med hvarje individs särskilda form, alltefter arttypen.» De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
