Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållen: det är de väsendens verld vi tillhöra, som det här
gäller. Vi använda mycket förstånd och arbete på att
intränga i lumpna tvisters och betydelselösa förhållandens
labyrint, och vi skulle icke bekymra oss om att lära känna
det som är af vida större intresse, att få veta hvad den
beundransvärda natur är, i hvars sköte vi födas, lefva, dö,
som föregår och öfverlefver oss, som förser alla slägterna
med sjelfva de grundämnen som låta dem existera!
Men vi ansluta oss icke derför till de föregifna
konseqvenser, som herrar materialister härleda deraf, konseqvenser
som Berthelot, Pasteur och de praktiska kemisterna äro de
första att tillbakavisa. De påstå sig hafva det svåraste
ordet i gåtan, sedan man nu frambringar artificiel gas med
enkla kroppar. När man blandar blåsyradt kali tillhopa
med svafvelsyrad ammoniak, förenar sig kalit med
svafvelsyran och blåsyran med ammoniaken. Denna sista förening
är icke blåsyrad ammoniak, utan urinämnet. Men beundra
slutsatsen: »Det är genom denna lysande upptäckt, som
Liebig och Woehler hafva öppnat vidsträckta utsigter på
denna väg och förvärfvat sig en evig ära, i det de till en
del emot sin vilja, till en del utan att veta det, afgifva
bevis för att lifvets lagar hädanefter förklaras för oss i de
fysiska och kemiska krafterna.» Hvilken ära för Liebig och
Woehler att sålunda dragas vid betslet hän mot Akeronens [1]
källa. Våra fiender älska denna flod med dess mörka
stränder. »Visserligen kan», tillägga de, »den fördomsfrie kemisten,
som ej sätter sitt ord i tronens och altarets tjenst, i det
han lugnt påräknar en viss seger, le åt den stackars
filosofen, hvars vetande icke öfverskrider kunskapen om
urinämnet och hvilken tror sig föreskrifva fysiologens makt
denna gräns.» Hvilket altare och hvilken tron skulle gå
in på att utnämna dylika logici till ministrar? Vetenskapen
sjelf lefver tillbakadragen i sin helgedom, samt låter dem
som befinna sig utomkring hennes tempel slå rappel och
hålla exercis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
