Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Alexander skämtat dermed, såsom med en rent
betydelselös fråga, tog hans frände Firmus till ordet: »Låna
mig då, sade han till Alexander, edra Epikuros-atomer; ty
om man bör antaga, att små elementer äro de stora
kropparnas grundpartiklar, så är det sannolikt, att ägget
företrädt hönan, alldenstund, såvidt man kan döma med
sinnena, det är enklare och hönan mera sammansatt. I
allmänhet är grundpartikeln till före det som framgår deraf.
Man säger, att venerna och ådrorna äro de delar af
djuret som bildas först. Det är äfven sannolikt, att ägget
varit till före djuret, likasom det, som innehåller något,
föregår det som deri innehålles. Konstverken börjas med
grofva och oformliga utkast; derefter gifva konstnärerna åt
dessa den form de vilja. Bildhuggaren Polyktetes sade, att
ingenting var i hans konst svårare, än att gifva ett verk
dess sista fulländning. Det finnes äfven skäl att tro, det
naturen, då hon påtryckte materien den första rörelsen och
fann henne mindre böjlig, endast frambragte oformliga
massor utan någon bestämd gestalt, såsom förhållandet är med
äggen, och att djuret ej blef till, förrän dess första utkast
fulländats. Larven bildas först; när derefter torkan
förhårdnat denne, Öppnas puppan och ett bevingadt djur
kommer fram, hvilket kallas fjäril. På samma sätt är här
ägget först till, såsom materien för all framalstring; ty i
hvarje förändring är den varelse, som öfvergår till ett
annat tillstånd, med nödvändighet äldre än den hvars form
den tager. Se, huru mått och mal aflas i träden och
skogarna: de frambringas genom föruttnelsen eller kokningen af
de fuktiga delarna, och ingen skall kunna förneka, att denna
fuktighet är äldre än de djur som den frambringar, och
att naturligtvis det som aftar är till förr än det som aflas.»
Aggets företräde i tiden framför hönan tycktes väl
ådagalagd genom denna förträffliga harrang, då en
interlokutör, Senecion, började förfäkta en alldeles motsatt åsigt.
»Det är naturligt,» sade han, »att det som är fullkomligt
föregår det som icke är det, det fullständiga är före det
bristfälliga, det hela före dess del. Det strider emot allt
förnuft att antaga, det en dels tillvaro föregår det helas. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
