Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
epidermis tjenar som stridsfält för de tänkande skabbdjuren.
Mikrograferna hafva ömsesidigt misskrediterat sin sak,
genom att låta de skapande makterna nedstiga i deras burkar.
Tro de då, att de, under det de antaga att den orörliga
materien kan bli half-organiserad och sedan organiserad
under vissa krafters inflytande, fördrifva den suveräna
orsaken till naturens rike? Det är ej så. Deras experimenter
föra, utan de flestas vetskap ibland dem, helt enkelt till en
protest mot den menskliga Guden och till andens höjande
mot en renare och mera storartad uppfattning af den
hemlighetsfulla Skaparen.
Är väl det att nedsänka gudsbegreppet, då man
betraktar verlden såsom den gigantiska utvecklingen af ett
enda verk, hvars tillstånd uppenbarar sig under olika
former, hvars förmögenheter tydas i vissa särskilda krafter?
Det ursprungliga ämnet upptager gränslösa rymder. Guds
plan är, att detta ämne skall en dag kondenseras till
verldar, der lifvet och intelligensen skola utveckla sin glans.
Ljuset, värmen, elektriciteten, magnetismen, attraktionen,
rörelsen under alla dessa okända tillvarelsesätt genomtränger
detta ursprungliga ämne, likt den joniska vinden hvilken
under Pans herravälde kom de under natten upphängda
harporna att vibrera. Hvilken hand för stråken och leder
detta förspel till den herrligaste af alla körer? Det
tillkommer ej menniskotanken att söka bestämma det. Låtom
oss uppmärksamt lyssna till skapelsens aflägsna konsert.
I den jordiska naturens morgon glänste rymdens solar
sedan lång tid tillbaka på himlen, graviterande i sina
harmoniska lopp under ledning af den universela lag som
ännu styr dem. Vår jord vaknade upp på sin
första dag. De ursprungliga öde oceanerna, de upprörda
stormarna, de fruktansvärda slitningarna mellan vattnen
och molnen sågo en dag en okänd frid sänka sig
midtibland dem. Gyllene strålar bröto sig genom molnen; en
blå himmel gaf atmosferen dess azur; en vacker purpursäng
reddes på denna dags afton åt solen. Denna jord räknade
hvarken dagar eller år; ty ofantliga, omätliga sekel-perioder
hade farit öfver dess panna. Planeterna äro ännu unga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
