- Project Runeberg -  Gud i naturen /
149

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbreder sig i tomrummet. Är det en plötslig verkning af hans
vilja? men då under hvilken form? De uppenbarade
böckerna äro ej tydliga, och man kan tolka dem till förmån
för den spontana fortplantningen — må det ej väcka herrar
teologers misshag — likasåväl som till förmån for den
motsatta åsigten. »Gud sade: Bäre jorden gräs och örter, som
frö hafva, och fruktsamma träd, att hvart och ett bär frukt
efter sin art och hafver sitt eget frö i sig sjelf på jorden.
Och det skedde så. Och jorden bar gräs och örter, som
frö hade, hvart efter sin art, och träd, som frukt buro,
och hade sitt eget frö i sig sjelf, hvart efter sin art. Och
Gud såg, att det var godt.

»Och vardt af afton och morgon den tredje dagen.

»Och Gud sade: Göre vattnet af sig krälande och
lefvande djur och fåglar, som på jorden flyga under
himmelens fäste.

»Och han välsignade dem och sade: Varer fruktsamme
och förökens och Uppfyllen hafvens vatten, och fåglarna
förökade sig på jorden.

»Och vardt af afton och morgon den femte dagen.

»Och Gud sade: Göre jorden af sig lefvande djur hvart
efter sin art, fänad, krälande djur och vilddjur på jorden,
hvart efter sin art. Och det skedde så. [1]

Detta liknar mycket den spontana fortplantningen.
För öfrigt ha kyrkans fäder sjelfva hyllat denna lärosats.
Alex. v. Humboldt finner det ytterst märkligt, att St.
Augustinus, under det han närmare förhandlar frågan: —
Huru ha öarna kunnat efter syndafloden emottaga nya
växter och nya djur? —, visar sig ej vara långt ifrån att
taga sin tillflykt till föreställningen om en spontan
fortplantning (Generatio æquivoca spontanea aut primaria). »Om
englarne eller jägarne från fastlanden», säger denne
kyrkofader, »icke flyttat djur öfver till de aflägsna öarna, måste
man väl antaga, att jorden aflat dem; men då spörjer man
sig, hvartill det tjenat att i arken innesluta alla slags djur.»
I en gammal afhandling två sekler före biskopen af Hippo


[1] Genesis, kap. 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free