Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är först efter detta medgifvande, som de fysiskt-kemiska
bevisningarna börja. »Om vi antaga, att det varit möjligt en
gång», säger författaren till »Vorlesungen iiber den Menschen»,
»att, genom en liktidig verksamhet af olika
omständigheter som vi icke känna, en organisk cell kunnat bildas på
de kemiska elementernas bekostnad, så är det tydligt, att
den aldra minsta förändring i verksamheten måst
omedelbart föranleda en förändring i det alstrade föremålet,
d. v. s. i cellen. Men eftersom vi icke kunna antaga, att
på hela jordens yta samma orsaker verkat eller ännu verka
under alldeles samma förhållanden och med samma kraft i
den ursprungliga cellens byggnad, eller att dessutom den
organiska skapelsen måst utsträcka sig öfver hela jorden,
så följer deraf med nödvändighet den slutsatsen att de
ursprungliga cellerna, ur hvilka organismerna utvecklat sig,
måst ega olika utvecklingsförmögenheter.»
Virchow förklarar ej på ett bättre sätt lifvets
begynnelse. »Under en viss tid af jordens utveckling», säger
han, »hafva ovanliga förhållanden inträffat, under hvilka
elementerna, inträdande i nya föreningar, erhållit
lifsrörelsen och hvarvid de vanliga förhållandena blifvit vitala.»
I hänsyn till Charles Darwin hafva vi förgäfves letat
efter hans åsigt om sjelfva arternas ursprung. Han nöjer
sig med att förklara den möjliga föränderligheten i ett visst
antal ursprungliga typer, och det är minst sagdt underligt,
att det i ett stort och rikhaltigt verk öfver varelsernas
ursprung ej ens är fråga om detta ursprung!
Problemet är dunkelt: det är längre från intet till
något, än ifrån något till intet. Vid hvilket system våra inre
trosåsigter än fästa sig, spiritualistiska eller materialistiska,
äro vi dock alla beherrskade af den outtydda hemligheten
med lifvets ursprung. Hvarför icke öppet erkänna den
fullständiga okunnighet i hvilken vi befinna oss angående
denna särskilda punkt? Denna okunnighet borde dock något
återhålla ateisternas förnekelseifver och förmå dem att mindre
högdraget genomskära gåtans knut. Det vill synas som att
man, då man befinner sig i en sådan okunnighet angående
det sätt hvarpå en sak utförts, icke är berättigad att ropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
