Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den icke är en blott abstraktion af det menskliga förnuftet;
somliga påstå, att den är oföränderlig inom vissa trångt
uppdragna och oöfverstigliga gränser; andra mena, att den
ar emottaglig för obestämda och obegränsade förändringar.
Ifrån Linnes tid ända till början af innevarande sekel
trodde man sig hafva tillräckligt definierat arten, i det
man sade: »En art utgöres af individer, hvilka äro
hvarandra lika och genom fortplantning återalstra varelser som
äro dem lika.» Lamarck, som funnit en hop fossila arter,
af hvilka några voro lika med ännu lefvande varelser,
under det att andra endast voro varieteter, föreslog, att man
skulle låta tiden ingå som ett element i artens definition
och att denna skulle uppställas sålunda: »En art utgöres
af individer, som alla äro hvarandra lika och genom
fortplantning återalstra varelser som äro dem lika, såframt de
förhållanden, i hvilka de lefva, icke undergå förändringar,
hvilka äro tillräckliga för att låta äfven deras vanor, deras
utmärkande egenskaper och deras former förändras.» Han
kommer till sist till denna slutsats: att intet af de djur
eller växter, som nu äro till, skulle tillhöra den
ursprungliga skapelsen, men att de skulle alla vara utgångna från
förut existerande former; att de, efter att hafva under en
obestämd följd af åldrar återalstrat varelser som varit dem
lika, till slut undergått gradvisa förändringar under
inflytandet af klimatets och djurverldens förändringar, och
att de lämpat sig efter dessa nya omständigheter; men att
några ibland dem blifvit i tidernas längd så aflägsnade
från den ursprungliga typen, att de nu ha rätt att anses
för nya arter.
Till stöd för detta sitt sätt att se saken, åberopade han
kontrasten mellan de vilda djuren och husdjuren, erinrande
om huru mycket deras färg, deras form, deras byggnad,
deras fysiologiska egenskaper och tillochmed deras instinkt
efter hand förändras på en ny plats, under nya klimat, i
närvaro af nya fiender och under inflytandet af olika
födoämnen samt andra uppehållelsesätt.
Lamarck påstod icke allenast, att arterna ständigt
varit underkastade förändringar under öfvergången från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
