Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - I. Hjernan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fulla besittningen af sig sjelf i afseende på andens
betraktelser.
Denna besynnerliga sammanställning af snillet och
vansinnet har kraftigt vederlagts af Paul Janet i hans lärda
verk öfver Hjernan och Tanken. Denna teori, säger han,
»har tagit skenet för verklighet, tillfälligheten för saken, de
mer eller mindre föränderliga symptomerna för grunden och
väsendet. Hvad som utgör snillet, det är ej hänförelsen
(ty denna kan alstras äfven hos de medelmåttigaste och
tommaste andar), det är förnuftets öfverlägsenhet.
Menniskan med snille är den som ser klarare än andra, som
skönjer en större del af sanningen, som kan sammanfatta
ett stort antal särskilda omständigheter under en allmän
ide, hvilken hopkedjar alla det helas delar under en
gemensam lag, hvilken, äfven då hon skapar, såsom i poesien,
endast förverkligar genom inbillningskraften den ide som
hennes förstånd uppfattat. Snillets egendomlighet är att ega
sig sjelft och icke släpas bort af en blind och oåterkallelig
kraft, att beherrska sina ideer och icke underkastas af
inbillningar; att ha ett tydligt och klart medvetande om hvad det
vill och hvad det ser, och att icke försjunka i en tom och
orimlig extas, såsom de indiska fakirerna. Visserligen
tänker den snillrika menniskan, då hon skapar något, icke
mera på sig sjelf, d. v. s. på sina små intressen, sina små
lidelser, sin hvardagliga personlighet; men hon tänker på
det som hon tänker: annars skulle det endast vara ett
ljudande och oförståndigt eko och hvad Paulus förträffligt
benämner en ljudande bjellra. Med ett ord, snillet är för oss
menniskosnillet i dess sundaste och kraftigaste tillstånd,»
Men isolerade i sin dystra öken, utbreda våra
passionerade fysiologer nattens mörker omkring sig och vägra att
erkänna tillvaron af menniskoandens ädlaste egenskaper. De
påstå, att de äro vetenskapens stränga tolkar, att de hålla
intelligensens framtid i sina händer och med ett föraktfullt
öga betrakta de arma dödliga, hvilkas bröst tjena som en
sista tillflyktsort för tron från forna dagar, för det
förvisade hoppet. Utom deras krets finnes det endast mörker,
villor, fantomer. De hålla i sin hand frälsningens lampa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
