- Project Runeberg -  Gud i naturen /
215

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - II. Den menskliga personligheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grundkarakter. De som haft den fördelen att från något
fälttåg medföra ett ädelt ärr behålla detta stolta märke, i
trots af köttets förnyelse. Sådant är det vanliga
förhållandet med den individuela fortvaron och fysiognomiska
karakteren.

Våra motståndare kunna påstå, att eftersom det så
förhåller sig med kroppen, så finnes det ingenting omöjligt
deri att andens identitet likaledes är resultatet af materiela
fenomener.

Men se här hvari misstaget just ligger: l:o man kan
icke bevisa, att dragens fortvaro är resultatet af de enkla
assimilerings- och desassimilerings-fenomenerna och af
ämnets oupphörliga förändring; 2:o äfven om det så skulle
förhålla sig, skulle man deri aldrig ha annat än en identisk
form, en skenbar identitet, bibehållen genom vexlande
molekuler, och ej en identitet i grunden, en substantiel varelse
som förblifver densamma; 3:o själen är ej en vexling af
tankar, en följd af förståndsyttringar, utan en personlig
varelse som har medvetande om sin fortvaro.

Den olikhet, som i följd deraf skiljer den
materialistiska hypotesen ifrån vår, består således helt enkelt deri,
att ingenting förklaras i den förra, under det att allt
förklaras i den senare. Detta är, såsom ni ser, en obetydlig
olikhet.

Man skall kanske komma och säga, att de materiela
atomerna, i det de ersätta hvarandra, följa alldeles samma
riktning som deras företrädare, indragas af samma hvirfvel,
aflösande hvarandra såsom soldater på vakt, hvilka den ena
efter den andra gifva hvarandra lösen, och att, om tanken
blott är en följd af vibrationer, det är alldeles samma
vibrationer som beständiggöras, fastän de vibrerande cirklarnas
ämnen har förändrats. Men ett sådant påstående är i
dubbelt hänseende betydelselöst, emedan det ej bättre än de
förra förklarar jagets identitet, och derför att det har en
böjelse att återföra oss till de dolda egenskaperna och
ombilda kroppen till ett emottagningsrum för små molekuler,
hvilka skulle lyckas förstå hvarandra och komma öfverens
oaktadt deras köns pladder och lätthet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free