Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - II. Den menskliga personligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bekräftas, att våra organer icke äro vi, utan våra,
hvilket är en stor skilnad, och att förneka detta, synes
det ej vara detsamma som att förneka ljuset vid full
middag?
Att sålunda sätta i tvifvel den första bekräftelsen af
vårt medvetande och att påstå det vi befinna oss i
illusionen och att det, medan vi tro oss personligen existera
och ega våra organer, i stället är de som ega oss, och att
vi ej ha någon personlig tillvaro; det är att på samma
gång sätta sjelfva principen för all visshet i tvifvelsmål
och att till en dunst inskränka de menskliga kunskapernas
sekelgamla byggnad.
Om man förnekar detta medvetandets första faktum,
så står ingenting mera fast i menskligheten.
Inser ni djerfheten i detta gyckel? Om vi befinna
oss i villfarelse angående vår egen personlighet, hvaröfver
skola vi då vara säkra nu, och hvad skola vi våga påstå?
Vi beundra verkligen herrar materialister, som sätta detta
tvifvel i första rummet och våga förfäkta det på grund af
föregifna positivt vetenskapliga iakttagelser. Finner ni icke,
att de i sin ordning äro offer för en besynnerlig villa, då
de naivt komma och påstå att vår personliga identitet blott
är en spegelbild och att vi helt enkelt äro hjernelementets
egenskapsord. De borde likväl vara öfvertygade om, att
eftersom deras tanke endast är samkraften af fosforn eller
kaliet, så beror dessa tankars natur af naturen i de
kemiska förbindelserna, och att de i följd deraf ha dålig smak
då de ställa sig som personlighetens förfäktare. De ha ej
rätt dertill, och om vi ville drifva deras eget system ända
till dess burleska konseqvenser, skulle vi ej anse dem sjelfva
personligen existera, och i stället för att vända oss till
deras tänkande personlighet skulle vi behandla dem efter
deras hjernas inrättning. Här är rätta platsen att med
Herschel anmärka, att det ej finnes någon orimlighet, som en
tysk icke satt i teori.
När man kommer till dessa öfverdrifter, nödgas man
verkligen kasta sina blickar tillbaka och återkalla ontologien
till den tron från hvilken den afträdde till förmån för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
