Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - II. Den menskliga personligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamhet stanna vid hvarje ide, vid hvarje faktum; att
så mycket som möjligt göra sig reda för de förfaringssätt
vid en upptäckts görande, som uppfinnarne måste följa, att
deraf utleta metoden och på visst sätt fästa sjelfva studiets
ide i hjernan. Dessa omständigheter bevisa, att det
tänkande föremålet uti förvärfvandet af sina kunskaper
assimilerar dem med sig genom ett för detsamma egendomligt
arbete och beter sig som en individuel kraft. Nåväl, det
egentliga sättet för den intelligenta orsakens verkande
bevisar på ett bjudande sätt, att denna kraft är individuel och
icke en sammanfattning af särskild krafter.
Alla det menskliga förnuftets operationer äro syntetiska
analyser, eller analytiska synteser, d. v. s. de bestå
väsentligen i sönderdelningen af ett gifvet helt eller i den
ändamålsenliga anordningen af särskilda elementer af hvilka
hvardera blandar sig imellan för sin del och intager sin
logiska plats. — Hvilken vetenskap vi än ha att göra med,
är dock detta menniskoandens lag, en lag utan hvilken det
ej skulle finnas någon förbindelse mellan de olika
föremålen för våra kunskaper, utan hvilken vetenskapen ej skulle
vara till. Det är ej nödvändigt att afgifva exempel derpå;
våra läsare äro tillräckligt vana vid förståndets inre
tillvägagåenden, för att i det enkla anförandet af blotta faktum
uppfatta dem i deras djup och allmänlighet.
Nåväl, om vi bedöma själen efter sjelfva dess
förståndsverksamhets tillvarelsesätt, så skola vi utan tvekan finna,
att den tänkande kraften ej skulle kunna vara ett agregat
af elementära krafter. Under hvad vilkor kan själen
återföra till en och samma ideernas medelpunkt alla de
iakttagelser som dervid fästa sig, gruppera de medverkande
förnuftssluten kring hufvudsaken, hopfoga omdömena efter
logikens regler, uppfatta förhållandet mellan de satser hvilka
hon förklarar ändamålsenliga, i en och samma inre
åskådning ändamålsenligt anordna de studerade fenomenerna,
uppgöra hypoteser, jemföra resultaterna; under hvad vilkor
slutligen kan själen abstrahera och allmängöra, om ej under
det, att hon är en absolut, enkel, absolut odelbar kraft och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
