Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattigdomen, om man vet att ersätta den med den individuela
viljans kraft, blifva en stor fördel: ty den låter menniskan
känna nödvändigheten af denna kamp med verlden, i
hvilken, till förargelse för dem som köpa välståndet mot sin
egen degradering, de rättfärdiga och modiga finna styrka,
förtröstan och seger. Lyckan har ofta illa tjenat de af
henne gynnade. Men äfven i lyckans sköte finna vi
exempel, som tala till förmån för vår sats, i dem som, ingifna
af tron och ifrande för sina likars bästa, frivilligt afstått
från nöjena, makten och hedersbetygelserna samt nedstigit
från sin höga plats för att blanda sig i hopen och sprida
undervisningen inom alla klasser.
»Verlden tillhör energien», sade Alexis de Tocqueville,
»det finnes aldrig någon tidpunkt i lifvet, der man kan
hvila; kraftansträngningen utåt och ännu mera inåt är lika
nödvändig och tillochmed vida nödvändigare, i samma mån
som man åldras, än i ungdomen. Jag jemför menniskan
i denna verlden med en resande, som oupphörligt färdas
mot en allt kallare och kallare trakt och hvilken nödgas
att färdas fortare, alltsom han kommer längre fram. Själens
stora sjukdom är kölden. Och for att bekämpa detta
farliga onda, måste man ej allenast genom arbetet underhålla
sin andes lifliga rörelse, utan äfven genom beröringen med
sina likar och de allmänna angelägenheterna här i verlden.»
Det personliga exemplet af författaren till dessa ord
bekräftar dem ytterligare. Midtunder sina stora arbeten
förlorade han synen, sedan helsan; men han förlorade aldrig
kärleken till sanningen. När han råkade i ett sådant
svaghetstillstånd, att en sjukvaktare måste på sina armar bära
honom från rum till rum såsom ett svagt barn, öfvergafs
han likväl ej af sitt okufliga mod; och så blind och
kraftlös han var, uttalade han icke desto mindre vid afslutandet
af sin litterära bana dessa ädla ord, hvilka förtjena att
ställas mot den materialistiska hypotesen: »Om, såsom jag
älskar tro, intresset för vetenskapen räknas bland de stora
nationala intressena, då har jag gifvit åt mitt land hvad
den på slagfältet stympade soldaten gifver detsamma. Hvad
öde som än må drabba mitt arbete, hoppas jag dock att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
