Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade för sitt lif att tacka konnetabeln af Montmorency,
hvilken lade sig ut för honom — dock ej så mycket för
hans åsigters skull, som mera för hans porslin.
Han begaf sig till Paris, dit han kallades af de
arbeten som konnetabeln och enkedrottningen uppdragit åt
honom, och medan dessa arbeten påstodo, bodde han i
Tuilerierna. Men det oupphörliga krig han förde mot
astrologiens, alkemiens, trolldomens adepter, föranledde att
han ånyo anklagades för kätteri. Han blef återigen
arresterad, satt fem år innestängd i Bastillen och dog der
1589, åttatio år gammal. Så slutade och belönades den
fattiga »jordarbetaren, uppfinnaren af den glaserade leran
och det grofva porslinet»[1].
Inför detta vältaliga exempel af mod och ihärdighet —
icke af det mod som uppväckes af nervsystemets lifvande,
af vreden eller fruktan för fara, af krutröken eller
militärmusiken, ty i dessa ofrivilliga fall skulle våra motståndare
kunna åberopa sinnenas intryck — utan af en kraft som
bibehåller sig under sexton år, utan att försvagas af
motgången, af en vilja som öfvervann alla hinder och
beherrskade materien, likasom den beherrskat sjelfva Palissy’s
kropp och alla blodets böjelser; med hvilken panna kan
man väl inför dessa exempel, säga vi, inför vår tänkande
familjs alla ärekrönta, inför tankens hjeltar, inför alla dessa
facklor, hvilka förtärdes under det de lyste öfver
generationernas hufvuden, inför slagen af mensklighetens hjerta
och inför de höga vittnesbörden om dess medvetande —
med hvilken panna kan man påstå, att en varelses vilja är
en illusion och att den moraliska kraften ar en slaf? Med
hvad rätt vågar man förneka den sjelfständiga energien och
den beherrskande karaktersfastheten hos dessa stålsätta själar?
Under hvilken förevändning inskränker man dessa ädla
hjertans makt till den kroppsliga varelsens fysiologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
