Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i slagtningens afgörande ögonblick fingo veta att deras
soldater släppte sitt fotfäste, rusat ut ur sina tält, hopsamlat
dem, fört dem till seger och straxt derefter ibland fallit
utmattade ned och utstött sin sista suck. Historien har
inregistrerat ett vältaligt antal dylika märkliga drag. Ej
allenast viljan, utan äfven sjelfva inbillningskraften
beherrskar materien, motsäger sinnenas vittnesbörd och stundom
förorsakar illusioner hvilka äro fullständigt främmande för
det fysiska området. Kan man förklara huru en menniska
kan dö, när läkarne, efter att hafva sakta berört hennes
ådror, låta henne tro att hennes blod rinner och att hon
dör? (Detta och liknande fakta äro fullt bekräftade.) Kan
man förklara, huru inbillningen skapar sig en verld af
chimèrer, hvilken ofta starkt inverkar på organismen och helsan?
För öfrigt, viljan är så stark och sjelfständig, de
inflytanden som omgifva oss så föga tillräckliga att förklara
vårt själslifs gång, att dessa inflytanden oftast icke störa
detta lif och att vi tvärtom handla med en makt, hvilken
är så mycket tydligare, ju större de svårigheter äro som
skola öfvervinnas. Alla de som arbeta med tanken skola
med oss säga, att den del af deras bana, på hvilken de
arbetat mest, är just den då de hade de flesta svårigheterna
att besegra, och att, om våra viljor än såsom floderna följa,
när de kunna och när de urskilja dem, de vägar som äro
öppnade för deras lopp, de derför likväl icke underkasta sig de
dammar som uppkastats emot dem, utan ofta liksom uppretas
och blifva desto mäktigare, ju högre och fastare det stängsel
är som man djerfves uppresa emot dem. När framgången
och äran krönt våra sträfvanden, när, efter den länge
utöfvade verksamheten, reaktionen kommer och inbjuder oss
till hvila, invaggar oss och stundom insöfver oss, öfverlemna
vi oss mycket ofta att förvekligas i Capuas nöjen, och
den eld som föregår inspirationen tänder ej mera sin
morgonrodnad på vår panna. Viljans personliga arbete är
sjelfva vilkoret för vår utveckling.
I en afhandling öfver viljans tillvaro kan man ej
underlåta att äfven taga i betraktande den så länge och
så fåfängt omtvistade frågan angående den fria viljan. Våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
