Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som inger nöje, då handlar man ej längre med frihet.
Belåtenheten är blott ett falskt sken af frihet. Lammet, som
afbetar med belåtenhet gräset, utöfvar ej någon handling af
frihet, och det djur eller den menniska som följer det
starkaste begäret är ej heller fri mera. Frihetens förnämsta
vilkor är intelligensen, eller förmågan att känna motiverna
och ibland dem göra sitt val. Ju verksammare
intelligensen är, desto större är friheten. De som födas idioter,
barnen före en viss ålder, ega ibland mycket starka begär efter
en viss sak, men betraktas ej som fria, alldenstund de icke
ha tillräckligt förstånd för att urskilja det sanna från det
falska. De menniskor, som erhållit en god uppfostran eller
äro begåfvade med ett högt förstånd, äro mera tadelvärda
för sina fel, än de okunniga och enfaldiga. Alltsom
djuren stiga högre och högre inom förståndsförmögenheternas
serie, äro de friare och förändra mera personligt sina
handlingar efter de yttre omständigheterna och efter hvad deras
förut vunna erfarenhet lärt dem. Om man använder våld,
för att afhålla en hund från att förfölja en hare, påminner
han sig de slag som vänta honom, och fastän hans ifriga
begär kommer honom att darra och skälfva, skall han
emellertid icke våga att förfölja haren. Menniskan,
öfverlägsen alla sina föregångare i den zoologiska skalan, är till
sjelfva sin natur den varelse som njuter friheten i
högsta måtto; hon ensam söker sammankedjningen af
orsak och verkan, hon kan bäst jemföra det närvarande med
det förflutna och deraf draga slutledningar för framtiden;
hon väger bevekelsegrundernas värde och fäster sin
uppmärksamhet på dem som synas böra föredragas; hon
känner traditionen, hennes förnuft bestämmer och danar den
upplysta viljan, hvilken ofta befinner sig i motsägelse med
hennes önskningar.
Ett sista vilkor för friheten är viljans inflytande på de
verktyg som böra utföra hennes personliga befallningar.
Menniskan är ej ansvarig för sina begär eller för sina
begärs förmögenheter, hvilka ej bero af henne. Individens
ansvarighet börjar med eftertanken och med den makt som
är honom gifven att handla af fri vilja. Då han är frisk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
