Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stå handlingarnas verktyg under viljans inflytande. Vreden
är ofrivillig, men jag är icke tvungen att slå eller
misshandla dem som gjort mig ondt, derför att viljan har
inflytande på armar och fötter. Om detta viljans inflytande
går förloradt, är menniskan ej längre fri. Detta inträffar
ofta med de svagsinta, hvilka röna begär, erkänn? det
opassande uti dem och genom sitt förnuft komma dem på
skam; men de känna sig icke ha nog kraft att lägga tygel
på sina frivilliga rörelser, och de bedja tillochmed ibland,
att man skall hindra dem ifrån att öfverlemna sig deråt.
Den moraliska friheten är sjelfva grunden för
samfundet, och om den friheten endast är en villa, då är hela
menniskoslägtet, såväl de lägre nationerna, då de först
vakna för kunskapen om det sanna, som de mest framskridna
civiliserade folken, hvilka idka vetenskaperna och beherrska
materien, såväl de folk som lefde för tusende år sedan,
som de med hvilka vi äro samtida, — då är hela
menniskoslägtet, säga vi, en gäck för den största villfarelse
som någonsin funnits och inkommet på den mest falska
och orätta väg man kan tänka sig. Hvad säga vi? Orätta!
Sjelfva detta ord uttrycker ej mera någonting uti detta
system, och eftersom det goda och onda icke mera existera,
eftersom det ej finnes någon moralisk ordning, så är det
tydligt, att alla de ord som äro ämnade att uttrycka
någonting härtill hörande, alla tankarna, alla omdömena icke
mera ha något berättigande. Men om man icke vill
abstrahera från sitt medvetande, kan man ej gå in på dylika
slutledningar. »Till hvilka teoretiska slutledningar logici än
må komma i afseende på frågan om den fria viljan», säger
Samuel Smiles, »känna vi likväl alla fullkomligt, att vi äro
praktiskt fria i att välja emellan det goda och det onda;
att vi ej likna spånet, som, då det kastas i strömmen, ej
kan annat än angifva vattnets lopp, hvilket det måste följa,
men att vi ha inom oss simmarens hjelpkällor och kunna
välja den riktning, vi vilja, samt kämpa emot vågorna och,
i trots af strömmen, begifva oss nästan hvart vi behaga.
Något absolut tvång tynger ej på vår vilja, och vi känna
och veta, att vi, hvad våra handlingar angår, icke äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
