Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
existerar hvarken för religionen eller för moralen eller för
menniskorna. Skulle det icke vara löjligt — hören! — skulle
det icke vara löjligt af oss, om vi skulle gråta som barn,
derför att vi ej fått tillräckligt smör på våra smörgåsar?»
Huru kommer ni till smörgåsen? Vi tillstå, att vi ej
rätt förstå skämtet i ett ämne af denna vigt.
Inför den moraliska och den intellektuela ordningens
stora fakta måste man, synes det oss, hafva förlorat all
känsla af sanningen, för att förslafva denna dygd, dessa
»virtutes» under materiens rörelser. Huru vågar man, under
deras vältaliga öfvervälde, stamma med Moleschott, att
»menniskan har för den privilegierade roll, som hon intager i
förhållande till djuren, till en del att tacka den egenskapen
att hon kan ömsom nära sig endast med vegetabilier,
ömsom blott lefva af kött»? Eller säga med Helvetius, att
»menniskan endast har bildningen af sina händer att tacka
för sin öfverlägsenhet öfver djuren»? Huru skulle man kunna
gilla Büchner, då han predikar, att materien är grunden
för all andlig makt, för all mensklig och jordisk storhet,
att den, som erkänt materiens och andens jemlikhet, delar
hänförelsen öfver denna materias värdighet, och att
benämningen materialist är en hederstitel, ty det är den som
menniskan har att tacka för sin storhet? Huru skulle man
kunna förenas med Herbert Spencer i följande förklaringar:
»Hvad vi kalla förråd af vetande, bestämmes af blodets
beståndsdelar; man ser det tydligt i den sublimering som
inträffar när man i blodomloppet inför vissa kemiska
sammansättningar, såsom alkoholen och de vegetabiliska alkalierna»?
Huru skulle man kunna dela Littre’s mening, då han
förklarar, att »viljan innehålles i hjernsubstansen likasom
förmågan af sammandragning i musklerna, och att det fria
beslutet ej är något annat än ett tillvarelsesätt för hjernans
verksamhet»? Huru kan man till proportionerna af kemiens
och fysikens kroppar samt till ätningens och assimileringens
proportioner inskränka dessa dygdens och snillets gigantiska
verk? I det vi afsluta detta kapitel, låtom oss återkomma
till de betraktelser med hvilka vi öppnade det, och
ådagalägga inkonseqvensen hos de filosofer som stolt inbilla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
