Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rofvor, lök, sparris, ärtskockor, kål och blomkål föredraga vi
ärter, bönor och lins.» Se der menniskoandens trenne
restauratörer! och det är med en glädje utan like som man
uttalar sig för dessa trenne förträffliga legymer. Låtom oss
roa oss för ett ögonblick med att af höra följande tirad:
»Ärter, bönor och lins blomma under våra ögon. Ärter,
bönor och lins innehålla i det närmaste lika mycket
albumin (legumin) som vårt blod och två eller tre gånger mera
fettämnen än legumin; fastän de kosta mera och fastän
deras tillredning är mera kostsam, är det dock större uträkning
med att förtära ärter, bönor och lins, än potatis. De kunna
alstra blod af god beskaffenhet samt stärka musklerna och
hjernan. Det kan ej potatisen; ärter, bönor och lins äro
på grund af deras närande egenskaper en bättre affär än
potatis, likasom jernet är bättre att använda än träet, då
det är fråga om att lägga skenor för jernvägarna. Ärter,
bönor och lins gifva styrka till arbetet, de tjena in sig,
under det att en lefnadsordning med potatis ofelbarligen
medför svaghet och aftynande. Den menniska, som under
fjorton dagar endast lefver af potatis, är ej längre i stånd
att sjelf förtjena sig dem[1].»
Talaren måtte ha undertecknat en öfverenskommelse med
någon trädgårdsmästare (eller kanske med en restauratör),
som uteslutande sysselsätter sig med dessa allmäktiga
legymer. Må de kunna bringa honom lycka!
Under denna nya panegyrik öfver de ifrågavarande
näringsmedlen smyger materialismen så sakta och insinuerar
sig utan buller. Man jemförde den en dag (men vi vilja
ej tro derpå) med den sak hvarom don Bazile talar: ett
lätt buller, hvilket snuddar vid marken som svalan före
stormen, hvilket sakta mumlar och spinner och under sitt
lopp utsår den förgiftade pilen . . .
Hvilken verkan de mjölartade trollkrafterna än må
utöfva, är det likväl icke hos dem vi skola söka
menniskoandens uppenbarelser.
När man slutligen tillägger, att näringsordningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
