Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obegripligt. Det skall vara på samma sätt med smärtan ...
De nordiska folkens stora kroppar och grofva nervtrådar
äro mindre känsliga, än de fina trådarna hos de varma
ländernas befolkningar; själen är således mindre känslig
för smärtan. Man måste formligen piska kroppen ur
skinnet på en moskovit, för att gifva honom känsla.» Men
han tillägger längre fram, att man bör bland de saker, som
styra menniskan, skilja mellan »religionen, lagarna, maximerna
och exemplen». Vi skola med författaren till l’Esprit des
Lois gifva hvarje inflytande dess del; vi medgifva dem
utifrån; men det är ett långt stycke väg derifrån till
antagandet att de allena framalstra menniskan. Ett är att
säga, det själen röner intryck af orsaker som finnas utom
henne, och ett annat att denna själ icke finnes till. Vi
fråga oss sjelfva, huru våra motståndare bete sig för att
försona dessa tvänne satser, och de tro i grunden att själen
ej är till och att våra tankar endast äro alster af
hjernsubstansen, alster som förändras, alltefter de nämnda
intrycken. Se der, hvartill menniskan inskränkes.
I brist af alla de förut hopade bevisen skulle
förfäktandet af vår frihet således äfven komma att till slut
protestera till förmån för den tänkande kraft som lifvar oss.
Panteismen, i det den gör själen till en del af gudsämnet,
gör henne till en slafvinna under den gudomliga viljan och
för henne oundvikligen till fullständig absolutism. — Ateismen,
i det den förnekar andens tillvaro, gör själen till en
slafvinna under materien och leder på en annan väg till fatalism.
— Vi skulle således kunna helt enkelt eliminera och, genom
att visa det haltande i dessa satser, tvinga till antagande
af vår sats såsom den enda hvilken försonar vårt
medvetandes olika öfvertygelser. Ödet har velat att våra motståndare
skulle blifva slagna på alla punkter, och att deras förnekande
af vår personlighet fastkedjas vid skampålen af vår visshets
alla elementer.
Låtom oss försäkra, i det vi afsluta detta försvarstal
angående själens tillvaro: Menniskans värdighet tillåter icke
deras attentat mot hennes högre ljus. Hon protesterar mot
dessa förmätna försök. De yttre inflytandena inverka mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
