Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi tillstå sjelfva, att vi aldrig sett vidunder, utan att känna
oss besvärade i vår öfvertygelse. Anatomie-kabinettet i
Strasburg, som är så rikt på hufvudlösa och andra
missfoster, är oss i detta afseende isynnerhet obehagligt.
Hvilken själ fanns i dessa foster, som hejdats i eller bortvändas
från sin naturliga utveckling? Hvarken St. Augustinus eller
St. Thomas lär oss, huru vi skola lösa denna fråga, och
vetenskapen har föga att upplysa derom. Men då man ser
sakerna ur deras rätta synpunkt, upptäcker man, att det
finnes mycket få undantag, som icke kunna vederlägga läran
om det hela. Att en svullnad uppstår ofvan ett ligament,
att ådrorna svälla när man trycker tillhopa armen och
stämmer blodet, att ett foster stannar i sin utveckling eller att
ett organ tvinar bort i följd af någon organisk egenhet:
dessa anomalier äro mera skenbara än verkliga och visa, att
lagarna äro allmänna och att Gud icke är ett litet väsende,
som rättar sin verksamhet efter de lätt öfvergående hinder
som framkallats af menniskan eller af tillfälligheter. Våra
motståndare öfverdrifva vidden af dessa svårigheter, då de
påstå, att Gud icke är till och att det Högsta Väsendet
borde handla enligt de menskliga föreställningarna. I det
våra motståndare mera särskildt lägga an på missfostren,
låta de oss anmärka, att man kan på konstlad väg
åstadkomma dylika genom att tillfoga ägget och fostret någon
skada. Naturen har ej något hjelpmedel mot detta onda.
Hon följer tvärtom den erhållna impulsen, fortfar att verka
i den falska riktning, som hon emottagit, och aflar ett
missfoster. »Finns det väl någon, som kan förneka den
fullkomliga frånvaron af ande, förneka den rena mekanismen i
detta verkningssätt? Kan man inför ett sådant fenomen
antaga idéen om en vis skapare, som styr materien efter sin
plan? Skulle det väl vara möjligt, att detta andliga
väsendes skaparehand läte sig hejdas eller bortledas af menniskans
godtyckliga vilja?»
Beundrom här, hvartill man kan föra denna sällsamma
kritik af naturens verk.[1] För att dessa herrar skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
